Aftonbladet – 12 juni 1858, sida 3

fälle; reste mig på mitt ena knä, nedtryckte med min venstra hand. prinsen med pannan mot marken, och med den högra bultade honom på skuldrorna, uppmanande hönöm under allt detta att gifva sig. I detta kritiska ögonblick upphofs ett allut fop: Prefetto! Prefetto! och en skur rapp med en god spatserkäpp, gifna af en kraftig arm; föllsåväl på prinsensom mig. Detta var ett ovedersägligt argument; vi båda stego. sjelfmant upp, och sålunda slutades vår strid. Nu började förebråelserna:! Alffedoöch Federigo förklarade, med stormande häftighet, att jag hade segrat två gånger, första gången för det att prinsen hade slagit omkull mig medelst käringkrok, emot de bestämda vilkoren, andra gången i anseende till den afgörande fördel jag hade öfver min motståndare när prefetto mellankom, Avnastasio och Barilli påstodo lika ifrigt, att det som rhändt icke kunde. tillräknas prinsen, såsom. varande en ren tillfällighet, oberoende af hans vilja, och att som striden blifvit afbruten; kunde ihgedting afgörass Prinsen, hvilken såg. bedröflig ut, medhåret : och ansigtet öfverhöljdt af damm, svor vid alla siha gudar att han hade nalkat, alldeles emot sin vilja. . För att göra slut på tvisten, hvilken föregick med onödig och stigande bitterhet, samt för att: icke söka prinsens blygsel, som var ytterlig, låtsade jag antaga såsom god hans förklaringy och ett--beslut föreslogs af Anastasio samt antogs af alla parterna, att: alldenstund striden hade blifvit aföruten, kunde segern icke tillerkännas: någondera, men båda kämparne hade ådagalagt proj ar styrka och mod. Detta diplomatiska aktstycke förändrade icke i någon mån den allmänna öfvertygelsen att jag Var segervinnären, För att göra saken fullständig, hade prinsen och. jag den förnöjelsen att spisa middagsmåltid och qvällsvard med vatten och bröd vid ångerbordet.