Aftonbladet – 12 juni 1858, sida 3

NTE LATTE TINg METE CTUTTCH Ae 1aBICIUS, RIUIT ippbördskomrmissarien M.: Tollstn och -majoreh T. W.: Leyonancker. Evangeliska alliansens årsmöte. Den svenska filialafdelningen af -evangeliska alliansen hade i går uti lir De lå Croixs salong sitt 5:te årsmöte. Den var ej utmärkt genom talrikheten af sina medlemmar eller genom den lysande samhällsställning, som lessa intaga. Hela :personålen, af hvilken mö-et bevistades, utgjordes till en ej ringa del af. arbetsklassens medlemmar, bländ hvilka icke få från landsbygden, såsom det syntes: Blott några få medlemmar af det högvördiga ståndet hade infunnit sig, och ingen ibland lem deltog i öfverläggningarne, ehuru likväl åtskilliga medlemmar: af detsamma tillhörå den äfven här bildade afdelningen och toge del i bildandet af densamma. Men fastän sålunda icke utmärkt af någon yttre glans, skall ingen, som blott för en kort ständ bevistade dess öfverläggningar, kunna undgå att medgifva, att den i närvarande stund och framför allt med hänsyn till. vårt lands kyrkliga förhållanden har en stor och djupt ingripande betydelse; Mötet öppnades af hr kapten Berger, som med några få ord helsade dess medlemmar. Derpå hölls bön med bibelförklaring af hr Rosenius. När denna blifvit slutad; afgaf hr Berger sin berättelse om den allmänna evan-geliska alliansens sista årsmöte i Berlin. Sedan börjades diskussionen öfver de frågor. som blifvit uppstälda till diskussionsämnen. Dessa voro: : 1. Är den: evangeliska alliansens id en i Guds ord grundad sanning? 2. Anses en evangelisk allians vara af behofvet påkallad i vårt land? 3. Om den evangeliska alliansens id är en sanning; Kar då den ete bland medlemmar af olika konfessiorier, som erkänna evangeliska alliansens grundsatser, större rätt att uttala sina åsigter i skiljolärorna än de andra? 4, Hvilka åtgärder: böra af evangeliska alliansens medlemmar för närvarande i vårt land vidtagas? Det märkligaste; som vid detta möte företedde sig och hvarigenom det först får sin stora betydelse, var nu det, att strax. vid början af diskussionen visade sig att: hvad vår ultrakonservativa Svenska Kyrkotidning;i anledning af tilldragelserna vid mötet i Berlin ångestfullt befarade, nemligen att man snart skulle frångå de bekanta nio artiklarne, dem alliansen från början uppstält som sin konfession, bland den här varande alliansens medlemmar redan i sjelfva verket hade inträffat. Ingen ibland de talare, som här uppträdde, ville nu vidkännas dessa nio artiklar. Tvärtom förklarade en talare uttryckligen, utan att någon enda motsatte sig honom, att det just varit dessa nio artiklar som gjort att evangeliska alliansen hitintills haft så ringa framgång i vårt land. Symboltvånget; sade hany råder för starkti vårt land; symbolismen är större än kärleken till Kristus. Från detta symboltvång, det der i grunden fjettrar och förlamar allt kristligt lif, hade icke ens den evangeliska alliansen gjort sig fri. Hon borde fördenskull utsträcka sina armar och öppna sin famn äfven för sådana, som icke kunna erkänna dessa nio artiklar; hon borde göra till en full verklighet de höga orden från Jesu läppar: Derutaf skola alla förstå att I ären mine lärjungar, om I älsken hvarandra inbördes. Hon borde vidgå och erkänna, att äfven bland qväkare och papister sådana finnas, som drifvas af Kristi anda, och derföre akta och undfå äfven dem såsom bröder. En annan talare förklarade, att man borde skilja emellan det väsentliga, som hörer till en sann kristendom, och det mindre väsentliga eller oväsentliga; såsom talaren uttryckte sig; att evangeliska alliansens ide i sjelfva verketicke är någon annan än just protestantismens egen princip. Denna princip har blifvit förfuskad och snart alldeles skjuten till sides af de kyrkliga samfund, som dock bekänna sig som protestanter... Det tillhör evangeliska alliansen att arbeta för dess återupplifvande, att arbeta på kyrkans rening ifrån -de brister; som ännu vidlåda henne både i ett öch annat hänseende. En annan talare ingick uti en lika enkel som skön förklaring af det, som den kristliga kärleken sjelf, denna saliggörande lifsoch belsokälla för hvar och en, som blifvit fattad af densamma, gör till en fordran; Om vi blott älska dem; somz stå oss nöra och äro ens med oss i, alla stycken, förklarade han, hvad besynnerligt göra vi? Må då ej kunna lämpas på oss Jesu ord: Göra ock icke publikaner och syndare detsamma ? Nej, kärleken måste utstråla, äfven till dem, som stå utom denha trängre Krets. Vi böra fritt och broderligt närmåsoss: dem. Vi böra otvunget meddela dem: våra. tankar, likasom med tålamod och lugn åhöra deras. Först derigenom -kan kärleken blifva verksam, fruktbäranide och välsignelserik. Blott derigenom kan också vår egen kärlek näras och tillväxa. Ty endast härigenom kunna vi sjelfva afskudda oss de brister, som ännu vidlåda oss, och efidäst härigenom blir det oss möjligt att älska alla; äfven med deras fel och svagheter. Bort derföre med alla obehöriga och -fåkunniga band, hvilka inskränka, förlama och förqväfva denna kärlek! Em annan? talare förklarade åter, huru det ingalunda vore den evangeliska alliansens: meningatt vilja bredvid de nu bestående kyrkliga samfunden bilda ett nytt, utan blott att söka upplifva den anda, som inom dem alla borde råda, o. s. Vv. Betänker man nu, att större delen, Ja kanhända alla: de medlemmar, af hvilka detta