Aftonbladet – 12 juni 1858, sida 2

din afdelning, som har smugit omkring vår sal hela morgonen, just nu har ställt så till att han skaffat fram afskriften till prinsen. Vid denna underrättelse stelnade blodet i mina ådror. Det var en sanning, som jag nu erinrade mig, att Barilli, hvilken längesedan bestämdt antagit befattningen af tjenare åt prinsen, hade varit frånvarande från vårt skolrum nästan hela förmiddagen, och att, när han återkom, han hade gått rakt fram till prinsen och haft ett ögonblicks samtal med honom. Prinsen, det blef jag varse, såg då särdeles belåten ut. Nå väl, sade jag till min vän, här är ingen tid att förlora. Det första är att komma underfund med hvem som eger boken, och dernäst att för hvad pris somhelst få den, om ock endast i tjugofyra timmar. Mycket lätt att veta hvilkens bok det är; jag är fullkomligt viss uppå att det är Pernettis; men att få den i sina händer är en helt annan fråga. Jag säger dig att jag måste ha den. Bed, låna eller stjäl, Jag måste och skall ha den; det-gäller min heder.. Tofva eller hota; huru du vill Allt-hvad-jag och. Alfred -ega, tag alltsammans, disponera öfver alltihop, men skaffa mig boken! Konung Richards röst när han ropade: Mitt konungarike för en häst! kunde icke vara. mer darrande än min. Min vän begrep den passion; hvilken lifvade mina ord och blickar, och bedyrade, att han ville göra allt 1 verlden: för: att tjena mig. Han uträttade jeg på rätta sättet, såsom det syntes, ty efter två långa, pinsamt oroliga timmar var den vigtiga boken i mina händer. Jag var färdig att hoppa och dansa af! glädje: Prinsen gnuggade under tiden sina händer under uppenbar förnöjelse. Repetera för oss några af dina Verser,