Aftonbladet – 10 juni 1858, sida 3

Pater Ministro och en af Prefetti, ditlockade af bullret, visa. sig i detta kritiska ögonblick och åtskilja med någon svårighet de stridande. Professorn undkommer med förlust af hälften af sitt rockskört, och Pigna jemte en annan orostiftare dömas till: sångerbordet, det vill säga ett. bord i ett hörn uti refektorium, der brottslige gjorde bot vid vatten och bröd. FEMTE KAPITLET. Tre timmar senare framstälde samma sal, som på förmiddagen varit skådeplatsen för ett sådant uppror och oväsen, en helt olika och mycket mer uppbygglig tafla. : Lärjungarne sutto med tyst uppmärksamhet lutade öfver sina böcker, och ordning och skick rådde öfverallt. Endast få ord: vexlades emellanåt och alltid med sakta röst, icke:afservil räd sla, ty der var ingenting, att dölja, utan synbarligen af aktning för de öfrigas sysselsättningar. Det tycktes nästan omöjligt, att dessa skulle vara samma ynglingar, så stojande och sjelfsvåldiga på förmiddagen; och den mannen, hvilken medelst sin blotta närvaro kunde åstadkomma en sådan förändring, förtjenar att med några få ord bli presenterad för läsaren. Signor Lanzi, vår professor i latinsk. och italiensk poesi, var en man omkring fyratio år, med betydlig fallenhet för korpulens; som en reslig, väl proportionerad figur dock uppbar ganska väl: Han brukade glasögon med guldbågar, hade stark ansigtsfärg och en uttrycksfull och gladt välvillig uppsyn. Fint och intelligent var hans smålöje, och hans röst mild och melodisk; men; det inflytande han utöfvade på sitt talrika auditorium härledde sig förnämligast från den naturliga finheten i hans manår, hvilken vinner tillgifvenhet jemte det den väcker en sjelfmant vördnad, Det finns ingenting, som så säkert väc