Aftonbladet – 10 juni 1858, sida 3

nn jag säker, äro det största antalet här, skola sålunda åtminstone icke bli störda af bullret. Haa hade knappt slutat att tala, förrän hela auditorium uppsteg i massa och begaf sig till den för fridsstörarne anvisade platsen. Jag vill bespara läsaren den storm af skratt och den konsert af gycklande ljud, som åtfölja denna flyttning. Den olycklige martyren gömmer sitt ansigte i ställningen af en som är försänkt i djupt begrundande. Ingen gissar att han gråter bittra tårar. Men hans pröfningar äro ännu icke slutade. Likt drinkare, hvilkas törst retas, icke stillas af drickande, ökas hos den unga vildå hopen genom mildhet lusten att plåga. — Djup tystnad uppstår plötsligen. Pigna, ryktbar för sina upptåg, vinkar åt sina kamrater, och går fram till professorns bord med ödmjuk blick och en bok i handen. Han väcker Spindelbens uppmärksamhet igenom att peka på en rad, och rörelsen af hans finger utvisar att han begär förklaring af.-ett kinkigt ställe. Läraren lutar sig öfver boken. Pigna passar på tillfället, och, hållande boken i sin venstra hand, kastar han plötsligen med sin högra en hoprullad.papperskula i professorns ansigte. 5 . Martyrens tålamod är slut. En blåaktig färg sprider sig öfver hans anlete, hans läppar skälfva, hans ögon rulla vildt för att uppsöka den brottslige. — Slutligen utbrister stormen öfversensstackars alldeles oberedd gosses hufvud. .Spindelben, hvilken blifvit varse, att gossen småler, rusar fram ifrån sitt bord, tar fast. på honom och börjar slå honom af alla krafter. Det var icke jag, det var Pigna, skriker gossen. Nu kommer Pignas tur. Spindelben ilar till honom, men möter häftigt motstånd. Pigna får hjelp från alla håll, bänkar uppresäs, böcker flyga hit och dit, oredan har nått sin höjd.