Aftonbladet – 10 juni 1858, sida 3

RNE vg: fall en nsändt.) Svenska. Tidningen meddelade i går afton, efter en Skaratidning, några teologiska satser, som komma att debatteras vid ett sammanträde inom Skara stifts prestsällskap någon dag i medlet af nästa månad. Då flera af dessa satser ej sakna sim karakteristiska sida, anhåller man att genom Aftonbladet få Gelgifva den svenska allmänheten några af dem. Se här tvenne attbörja med: ; SHar romerskt-katolska kyrkan några verköch inrättningar som förtjent att i vår församling bibehållas?. Alldenstund Jesus stod i flerfaldig beröring med faristerna och mot dem riktade många sina tal, men hvad han talat på hvarje tid måste ha sin tillämpniog: så frågas: IHvilka äro vår tids fariseer te Begge dessa. frågor äro onekligen af den intressanta art: och hafva äfven detnära samband med hvarandra, att de båda förtjenade att före det skarensiska prestmötet hänskjuas till det lärda domkapitlet i Lund, som deröfver borde inbjudas att afgifva sitt bejänkande. ; Nämde: domkapitels pluralitet, med lomprosten Bring i spetsen; skulle säkert, med ten erfarenhet :och sakkännedom den i dessa imnen eger, förträffligt utreda dem, isynnernet. om den finge påräkna den skarpsinnige förtattarens medverkan. En annan sats; som :vid samma prestmöte kommer att debatteras, är af följande lydelse: Då den naturliga menniskan icke annät kan Våra in bortvänd från Gud, ja i fiendskåp mot honom, så kän hon också allenast genom råden införas och framföras på salighetens väg. Vår kyrka uttålar lerföre en vigtig sanning, då hon säger, att den förberedande nådens första rörelser äro oundvikliga inevitabiles). Huruvida detta förhållande bör föranleda någon justering af vår lära om Gratia resistibilis i motsats till de treformertes Grätia irresistibiis, torde kunna blifva ämne för diskussion. Vi hemställa till tesernas författare, om ej det vore skäl att låta denna sats undergå en liten: förändring.: Det kunde ju händastt vid mötet funnes några -kätterska själar) som tyckte att det i premisserna så behändigt instuckna påståendet om den så kallade naurliga menniskans nödvändiga fiendskap mot Gud, är en liten smula för djerft, att ej säga något värre: :Vi föreslå honom derföre itt från en af premisserna i-en fråga förvanda denna sats till frågan sjelf; den är för de Testa både prester och lekmän. — vi vilja till le förres heder åtminstone: antaga det — insalunda så afgjord som den synes författaren. Deremot tillstyrka vi -honom-vänligen att relt och hållet utlemna tesens senare del, om nådens oundyviklighet, motståndlighet eller oenotståndlighet. Dessa hårklyfverier tillhöra .en umera ohjelpligt förfluten tid. De äro i vår id en fulkomlig anakronism och äro att förikna vid bemödanden att under en tid af mngersnöd förvandla stenar till bröd. Farise-hatare. I LG