Aftonbladet – 10 juni 1858, sida 3

hatade verkligen innovatorer så mycket som han kunde hata någonting, och skulle, tror jag, gerna ha sett dem öfverlemnade till. en autodafe. Sådan var mannen, hvilken hade åtagit sig att: göra poeter:af oss. i Jag återkommer till. mitt ämnes. Läsaren torde erinra sig huru otåligt jag hade längtat efter. lektionen öfver poesien;för att atmaha prinsen. Jag hade haft tillfälle att på förhand granska registret med flitmärkeda och funnit, att jag -hade omkring nio hundra, medan prinsen hade sknappt.oiersän ett hundra. Ungefärligen en half timme: efter lektionens början passade jag på ett lägligt tillfälle, steg upp och sade, vändande mig till professorn: Med er tillåtelse har jag en utmaning att framställa.n i guh Alltid full af ifver, signor Lorenzol anmärkte signor:Länzi småleefide och tagande af. sig . glasögonen; det är, likt er. Och hvem ämnar ni utmana? Deny som nyligen fått andra priset, prinsen, sade jag. i Det namn jag :nämde -bortjagade smålöjet och lemnade rum för uttrycket af en viss förlägenhet, som. lätt kunde förklaras. Prinsen hade blifvit särdeles fördelaktigt rekommenderad hos signor Lanzi af sin familj, som var rik och mäktig, och vid hvars bord den lärde professorn var enalltid välkommen gäst... Den edersmannen hade -n liten ;svaghet:. han tyckte om att stå väl hos sådana bekänta. Det var, derföre, i tydligt uppsåt att något litet skrämma mig och bespara sin skyddling förödmjukelse,. som han efter enpaus återtog, i halft smekande, halft varnande ton:. ij FAktå sig, signor Lorenzo! Ni kastar stridshandsken åt, en-väldig motståndare ;:jag råder er att öfverväga detta 7 0 in Es-Deäs wn nobis, agitante öälsscimus illon, svarade jag.