Aftonbladet – 10 juni 1858, sida 2

icke kunna godkänna detta amendement, men likväl böra tillstyrka eftergifter... I premierministerns ordrika tal saknade man den styrka, med hvilken han hittills bekämpat alla åtgärder till judarnes förmån. Lord Malmesbury yttrade: Det är omöjligt att icke inse. att ju ej denna fråga förr -eHer senare — och bättre snart än sent — måste lösas genom judarnes insläppande i parlamentet. Han tillstyrkte öfverhuset att medelst en bestämd åtgärd låta landet förstå, att lörderna vidhölle sin förra mening; men att de derjemte, af aktning för underhuset och för hvad man ansåg vara nationens mening, vore villiga att gå in på en kompromiss. Times anmärker härvid med skäl, attjudetvångetsdagar snart äro räknade, då lord Derbys förnämste anhängare och kolleger uttrycka sig på ett så bestämdt sätt angående nödvändigheten af eftergifter. En annan fråga af ännu. större praktisk vigt var den i underhuset den 1 d:s af kapten Vivian väckta motien, att de ärender, som röra armeförvaltningen och krigsbyrån (War office) — hvilka nu behandlas af generalbefälbafvaren: ensam — måtte ställas under en ansvarig minister. Motionen gick igenom med: två röster, i trots af det motstånd den mötte såväl från den nya som den gamla ministerens sida. Times glädjer sig åt denna utgång samt anmärker, att då landet ger 20 millioner årligen åt armen och flottan, parlamentet synes böra vara berättigadt att deröfver utöfva en tillbörlig kontroll. Med flottan eger detta förhållande redan rum, och fördelarne häraf ha visat sig vara stora och mångfaldiga. Hvad armen deremot angår, är makten delad, och ingen lärer kunna för närvarande säga hvar krigsministerns ansvarighet egentligen börjar och slutar. Om det är sant — tillägger Times — som general Peel påstår, att kronan kan till öfverbefälhafvare utnämna en prins af blodet och förläna honom befälet, inflytandet .och vården öfver armen, med fullkomligsfrihet från all parlamentarisk inblandning, . så är det svårt att säga i hvilket hänseende England skiljer sig från fastlandets militärmonarkier. Ehuru ifrågavarande motion sannolikt icke lyckas gå igenom iöfverhuset,; så utgör likväl dess framgång inom underhuset, oaktadt högtories och högwhigs beskärmelser, ett ytterligare hugnande bevis på opinionens makt inom Englånd, äfvensom motionärens djerfhet att i sin samhällsställning våga framkomma med någo! dylikt, utvisar en sjelfständighet, som saknai exempel i andra länder, och :som vackert vittnar om; att den engelske krigaren, då han säöger jag tjenar, härvid icke tänker sig ; främsta rummet förhållandet till en person. utan till fäderneslandet.