Aftonbladet – 10 juni 1858, sida 2

sade sjag, om jag ville; men jag vill icke. Vi skola likväl se till; om vi icke finna ett sätt satt bota er för era anspråk på att kunna vara poet. Klockan, som kallade oss till vila; gjorde ett slut på denna stormiga tvist, och vi gingo åt våra olika båll att lägga oss. FTIJERDE KAPTTILET. Mitt ändamål med att-framkasta de vinkar, hvilka så mycket stuckit prinsen, var mindre att Söka gräl än:förorsäka honom en tillfällig förtret. Ett gräl hade likväl uppstått, och jag: Var icke ledsen deröfver; så mycket mindre som den vändning, hvilken tvisten tagit emot: slutet, hade fört mig, pår en stor tanke. Det var sedvanligt i vår skola att en lärjunge i en professors Härvaro Utmanade en annan lärjunge till ett snilleprofinågot slags komposition, antingen på prosa eller på vers; och Priset var vanligtvis ett. visst antal jlömärken, hvilka voro ingenting annatän breda kommastretk,. hvilka tecknades under hvardera lärjangens namn och hade ett. konven: tiönelt värde, representerande, den flit han dagligen ådagalagt I sina studier. Vid årets slut voro de lärjungar, hvilka erhållit högsta antalet af dessa: märken; berättigade till vissa pris. :Förvararen af. dennaivigtiga bok, ihvilken de inskrefvos på en professors befallning, hölls stor heder och källades Decurion. Dessa snilleprof uppmuntrades mycket af professorerna, såsom medel att befordra en nyttig täflan, och kallades vårt skolspråk utmaningar. Jag beslöt således att utmana prinsen på poesi; och redan var jag så otålig efternästa eftermiddagslektion, att ja knappt kunde sofva, för det jag så mycket tänkte derpå. . os Bält 1 OA Nästa morgon kom Alfredo till mig, gnug