Aftonbladet – 9 juni 1858, sida 3

Vi hade bildat en grupp midt på platsen och disputerade om det ämne, som upptog all vår uppmärksamhet, hvar och en lyssnande för att uppsnappa första ordet af det efterlängtade tillkännagifvandet. Jag slår vad om min andel af konfekt, för prinsen, ropade en smickrande gosse, när han såg honom nalkas. Hvem vill slå vad med mig? Jag, svarade Alfredo lifligt, och här är min nya boll på köpet, för Lorenzo. Läsaren bör bli underrättad derom, att vi vid detta högtidliga tillfälle fingo en extra förplägning af konfekt och ett glas malaga såsom dessert. Lorenzo? Bah! utropade prinsen med en ryckning på axlarne, och allas ögon riktades på mig. Och hvarför icke, med ers höghets tillåtelse? frågade jag stucken. Om händelsen icke gjort mig till prins i födseln, har någonting bättre tre gånger gjort mig till prins. Vid dessa ord vidrörde jag de tre silfvermedaljerna, hvilka hängde på mitt bröst; för hvardera kallades jag princeps af den klass, hvari jag vunnit den. Sväret och den majestätiska hållning jag dervid iakttog gjorde ett synbart intryck på den omgifvande gruppen. I detta ögonblick väcktes allas uppmärksamhet på ett fönster, som öppnades med buller. Pater Ministro skådade först ut derigenom öfver lekplatsen. i ,Prins dUrbinoy ropade han med bög röst, kläd er fort; ni skall gå till kungen! De sista orden uttalades med vördsam högtidlighet. . Jag kände att jag bleknade. Prinsen satte triumferande sin högra tumme under håkan, rörde de andra fyra fingrarne upp,och ned, pekade åt mig och gick baklänges sin väg. Som denna :åtbörd, med få, obetydliga un