Aftonbladet – 8 juni 1858, sida 3

fuppbördskostnaden något mindre än 800 rdr bko. För tio år sedan steg det till omkring 1300 rdr bko. Till skolars upprätthållande aafva efterhand understöd blifvit lemmnadt fels af staten, dels af Stockbolms stad, Kvilka ultjemt, i mån af skolans utvidgning oc! växande behof, stigit derhän, att förlidet år -kolans totala inkomst utgjorde 114389 rd: ;2 ski, i hvilken summa föreningens egni vidrag ingingo, såsom sagdt, med 868 rdr 32 lärjungars afgifter med 1085 rdr 16 sk.. idrag från Stockholms stad med 2950 rd: ;ch från staten med 6420 rår. Föreningen: ena bidrag utgjorde mellan 7 och 8 procent :f det hela. I år, då staten lemnar 10,00C dr bko årligen, torde föreningens bidrag icke itgöra mer än måhända 5 eller 6 procent. i samma gång häftar föreningen, i och för ;lans räkning, för en skuld af mellan 6 h 7000 rdr rmt, d. v. s. omkring 5 gånger reningens hela årliga bidrag. Med en såian ekonomisk ställning är det som förenincen har hela ledningen af skolan i sina hän!er och äfven hela ansvaret för huru hon edes! Hvar och en inser, att skolan vuxit förevingen öfver hufvudet. Hvar och en inser. tt, om man så får säga, föreningens eget kapital är alltför litet i förhållande till den virelse föreningen drifver. Resultatet är ock. stt den minsta extra utgift, som kan komma fråga, sätter föreningen i förlägenhet. Hon nåste då taga till tiggarstafven och gå a vare sig till staden eller till staten. för att begära hjelp. Hjelp har ock gifits, men sådan hjelp man vanligen ger en tiggare, d. v. s. en knapp och otillräcklig jjelp; och sålunda har man, under bemödanatt arbeta upp skolan till hvad hon borde a, men hvad hon ännu är långt ifrån att ra, oupphörligt befunnit sig i en tryckande -konomisk belägenhet: De svårigheter, hvilka för närvarande för;rsakas af den i sig sjelf väl ej så betydliga skulden 6 å 7000 rår, och de förslag till less betäckande, som blifvit framstälda, visa häst föreningens förmåga — numera — att sköta skolans angelägenheter. För att: öka inkomsterna, har man, bland annat, föreslagit att höja lärjungarnes afgifter. Under det i de allmänna läroverken förmögnare medborgares barn betala så godt som intet, skulle fattiga handtverkslärlingar taxeras högt — åtminstone jemförelsevis alltför högt — då billigheten väl: hellre föreskrifver att de borde erhålla undervisning gratis! För minskande af utgifterna har man föreslagit, att, åtminstone tills vidare, nedsätta anslaget till biblio:eket till — ingenting! Men hvem finner ej att då man, annat oberäknadt, icke ens vill medgifva att fortsätta inköp af de högst nödvändiga journaler, hvilka skolan hittills hållit, utan vill att serierna sålunda skola afbrytas, så är detta en komplett abderitism, för att icke säga vandalism? — Man har ytterligare till uppköp och reparationer af husgeråd anslagit 100 rdr, då ett enda års (1856) räkenskaper upptaga samma utgiftstitel till 673 rdr 94 öre! — Man har för tryckningsoch annonskostnader anslagit äfvenledes 100 rdr, då i medeltal för 4 år samma utgiftspost gått till öfver 343 rdr! — Man har till diverse utgifter anslagit 200 rdr, under det samma post år 1856 uppgick till 462 rår 56 öre! o. s. v. Man har således icke sett någon annan utväg än att sätta skolan på svältkur, och en sådan svältkur, att hennes existens sättes på spel. Men med dessa restriktiva åtgärder, hvar skall föreningen taga penningar till betalande af sin skuld? Af de anslagna statsmedlen? Men har väl staten gifvit penningar för slikt ändamål? Och har den gifvit understöd åt skolan, för att skolan skulle strypas? — Af de medel Stockholms stad anslagit? Men dessa förslå icke en gång till hyran af skollokalen, för hvilken de blifvit gifna. — Af irjungarnes afgifter? Men skola detta årets irjungar, på samma gång hela skolan undergår en slags reduktion, betala ett föregående års skulder? — Af föreningens egna bidrag? — Men dessa äro behöfliga för andra ändamål och utgöra för öfrigt årligen blott en femtedel af skulden. Dessutom är ny skuldsättning oundviklig, helst om Stockholms stad icke vill åtaga sig att betala hela hyran för skollokalen. Vid betraktande af det föregående lärer hvar och en inse, att föreningen befinner sig i ungefär samma ställning som en köpman, hvilken sjelf eger blott! ;,-del af sitt rörelsekapital; att, såsom vi i början yttrade, skolan vuxit föreningen öfver hufvudet ; att någon vidare utveckling är omöjlig för föreningen att åstadkomma; och att, i följd deraf, föreningen, hvars barn skolan är — ett barn, hvaraf föräldrarne haft heder — numera, om den vill sitt barns väl, nödvändigt måste vara betänkt på att lemna barnet i andra händer. UTRIKES. 4