Aftonbladet – 8 juni 1858, sida 3

ran mo Ad ER SE PMA OT MPN SEEK MEM str tas bland dem, som i Sverge uppriktigt och cke för att smeka en eller annan dynatisk kapris omfattat tanken om Nordens enict. Vi sakna i dag utrymme att meddela lenna artikel, isynnerhet som det är nödigt tt beledsaga densamma med några anmärkvingar och förklaringar ur svensk nationeltiiberal synpunkt. Svenska Slöjdföreningens skola. Få Vi återkomma i dag till frågan om denna äroanstalt och dess framtida öde. För dem f våra läsare, som möjligen icke rätt känna raturen och ändamålet af slöjdskolans undervisning, skola vi förutskicka några upplysninsar i detta hänseende. Det är så mycket nödvändigare, som man till och med hört persoer hafva så felaktigt uppfattat skolans ändanål, att de förmena henne kunna suppleras lels genom teknologiska mstitutet dels genom ria konsternas akademi. Förhållandet är, att n del och en stor del af slöjdskolans läroimnen icke äro andra än som förekomma vid nstitutet eller akademien, men att hon, detta oaktadt, är till sin art och sitt ändamål en väsentligen olik läroanstalt. För det första är slöjdskolan icke (till sitt hufvudsyftemål) en undervisningsanstalt för sådana lärjungar, som först efter slutad lärokurs skola ingå i yrkena, utan för sådana, som redan äro i yrkena, således för de industriella arbetarne. En följd härafär, att slöjdskolan måste vara tillgänglig på tider, som äro för arbetare lämpliga, att hon således, för det andra, måste vara en söndagsoch aftonskola. Härigenom är det som hon kan erbjuda undervisning åt sådana, för hvilka det rentaf vore en omöjlighet att genomgå en flerårig kursi ett institut eller vanlig skola, och för hvilka det i följd deraf äfven vore omöjligt att förvärfva någon högre bildning än den folkskolan skänker. Det är just genom valet af lärotiden och genom det i allmänhet friare ordnandet af studierna som slöjdskolan är af en så utomordentlig betydelse för den industriella klassen i allmänhet, och hon kan i detta hänseende icke af någon efter olika grunder organiserad läroanstalt ersättas. Men så beskaffade skolor äro numera en nödvändighet för hvarje land, som vill följa med tidens framsteg i industrien, dels emedan allt mer och mer industrien i allmänhet kräfver större insigter hos sina arbetare, dels ock emedan just ett hufvudsakligt ändamål med detta slags läroanstalter är att ur hopen framlocka de stora anlagen. Man må icke tro, att de högre skolorna — de må äfven heta instituter eller akademier — nödvändigt innesluta de bäsa förmågorna inom en nation. Gå in på verkstäderna bland arbetarne, som med svett och möda förtjena sitt dagliga uppehälle, och man skall finna månget stort anlag, som af brist på odling förqväfves och förtrampas, under det af lyckan mera gynnade medelmåttor dragas fram, på de vanliga undervisningsanstalternas stråkväg, till en ställning af ledare inom industrien, fastän de dertill sakna någon högre förmåga. För sådana ovanliga anlag inom arbetsklassen är det som söndagsoch aftonskolor bereda utväg att, om än endast med strängt arbete, göra sig gällande; och många bland mensklighetens välgörare hafva genom sådana slags studier på lediga stunder banat sig fram i verlden, om ock — hvad som är mer än troligt — långt flera med I de största anlag: begåfvade gått under, utan att) kunna lyfta sig ur det djup, der lyckan stält dem. Det var på sådant sätt, för att taga ett färskt exempel, som jernvägarnes uppfinnare, den utmärkte Stephenson, blef hvad han blef; många andra att förtiga. Inom konstens område har man likaledes många de största exempel att anföra. Man finner häraf, att slöjdskolan, ehuru hon icke uppställer såsom sitt närmaste mål att bilda hvarken ingeniörer eller konstnärer, likväl kan komma att både för konst och industri blifva af ett oberäkneligt inflytande; -och i sjelfva verket, om en sådan anstalt blott lyckades -rädda en enda Stephenson ur mörkret af arbetarens lif, skulle den hafva gjort mer än skäl för sig. Men äfven det mera obemärkta resultatet af deras utbildandes som både äro och förblifva på arbetarens ståndpunkt, är af oberäkneligt värde för industrien och för samhället. Det skulle likväl blifva alltför vidlyftigt att här utveckla slöjdskolans bela betydelse i detta hänseende. Se vi deremot på sjelfva den undervisning. som meddelas i slöjdskolan, så finna vi likaledes att hon äfven i afseende härpå alldeles väsenligt skiljer sig från både teknologiska institutet och konstakademien. Kan man vält. ex. tänka sig att handiverkare skulle ensamt tå behöflig teknisk bildning vid institutet — en läroanstalt ämnad för ingemörer? Och skulle akademien, utan att alldeles frångå sin egen bestär melse — om än elementarundervisningen vid båda läroverken är densamma — rimligtvis kunna ingå uti de arbetsdetaljer för de särskila yrkena, som det åter är slöjdskolans uppgift och ändamål att städse hafva för ögonen? Hand verkeriet måste ovilkorligen adlas till att i större eller mindre grad blifva skön kons, och hand verkaren till att blifva konstnär: men det är likväl en ganska stor skilnad mellan konstnärsbildning och hand:verksbildning på artistisk grund. Redan dessa korta antydningar äro tillräckliga för aft visa, huru en läroanstalt sådan som slöjdskolan är till sitt ändamål alldeles sjelfständig, så att den icke kan sammanfalla med några andra läroverk. Ingen lärer bestrida, att ju dessa ändamål äro af så stor betydenhet, ja af en så genomgripande nödvändighet för utveckling af en industri, att frågan om vår stockholmska slöjdskolas framtid — efter hon tills vidare kan anses såsom den enda vi hafva här i landet och såsom den der borde blifva mönstret, hvarefter andra kunde bildas — är en fråga, som förtjenar fosterlandsvännens allvarligaste uppmärksamhet. Vi skola nu göra en kort framställNING af skalsrda st arandasetillnins nd ram,