Aftonbladet – 8 juni 1858, sida 2

för att leda valen i frisinnad riktning, sitta både Fedrelandets och Dagbladets redaktörer, Ploug och Bille, hvilka således, oaktadt all meningsskiljaktighet-och alla inbördes-tvister; cikämna hvatandra för bundsförvandter. Med sbondevännerna, som uttala sig i Morgenosten, förhåller det sig visserligen annorlunda; I verkligheten äro de helt säkert icke några intima vänner af ministeren, och de försumma icke heller något tillfälle att uttala sin: brist. på tillit och sin ovilja, men: det betyder icke så ofantligt mycket. För det första äro nemligen alltid dessa män vana att taga munnen mycket full och för det andra hafva de den öfvermåttan beqväma ställningen, att de kunna göra det utan fara; de äro nemligen i en afgjord minoritet och kunna derföre trumfa huru starkt som helst utan attbehöfva frukta för att man skall taga dem på ordet och säga: Ja välan, edra principer äro beundransvärda; var så god, här är statsrodret, styr nu skutan efter dem! Skulle emellertid det osannolika inträffa, att ställningen blefve sådan att bondevännernas röster komme att gifva utslaget, så hoppas vi, i trots af alla deras starka talesätt och deras förtröstan till sin egen omdömesförmåga, att de efter den gamla gyllne regeln minimum ex malis föredraga. det nuvarande kabinetet framför en förändring. Från den I Juni har vår tidningspress blifvit förökad med en ny organ Kjöbenhavnsposten. Egentligen är den ett mycket gammalt blad, hvars historia går längre tillbaka än den politiska rörelsen i vårt fädernesland, men den upphörde för 2 år sedan, efter egen utsago för en tid, men efter den allmänna meningen för alltid. Dess. nuvarande redaktör Gräne har i många år stått i spetsen för tidningen, och den har under hans ledning undergått högst besynnerliga metamorofser. Före februarirevolutionen och ännu en tid efter 1848 var den ytterst radikal, ja till och med socialistisk, men. derpå kom den i reaktionens händer, och hr Grine förfäktade nu de mest aristokratiska. grundsatser med precist samma raseri, hvarmed han förut angripit allt, som icke förekom honom demokratiskt nog. Dessa åsigter hafva emellertid ingen publik hos ss, och bladet kunde endast genom konstlade medel hållas i lifvet och måste hafva kostat sina .patroner mycket pens ningar... Då det instäldes 1856, låg det:derföre så nära att antaga, det vederbörande tröttnat på att förslösa sina tillgångar till ingen nytta; .ochmanville derföre icke sätta tro de till rykten, som ofta uppstodo, att bladet med det första skulle åter utkomma. Man fann detta vara så mycket-mera otroligt, som reaktionen redan haren organ, ;Flyveposten; hvarföre det syntes obegripligt, att man ville använda penningar till en ny. Emellertid har nu Kjöbenhavnsposten verkligen åter uppstått, och man: bör säkert: derise ett tecken, att vår reaktion fått mod genom konflikten med Tyskland, samt. hoppas kunna draga fördel deraf, hvarföre den skaffat sig en organ, som vill åsidosätta äfven de konsiderationer. som Flyveposten hyser, och synnerligen, hvad detta blad aldrig tordes inlåta sig på, skall kämpa för det stora ändamålet: Fredrik VII:s abdikation. Hr Gräönes första nummer började alldeles der -han slutade och predikar öfver samma text som korrespondenten i Snällposten; hittills har han likväl uppträdt med en för honom alldeles ovanlig moderation, men vi skulle känna honom illa, om han icke med det allra första skulle återfalla i det passionerade: tillstånd, som gjorde hans blad läst både af motståndare och anhängare; såsom det nu är, är det helt simpelt tråkigt. ry