Aftonbladet – 5 juni 1858, sida 2

vädjade, bekräftade domen, Men det är ingen hemlighet att armån med ytterlig motvilja såg, att en officer ådömdes välförtjent straff för en duell; huru öridderligt. eller brualt bons förfärande derunder: må ha: varit, och i jsåren har icke blott länge; tvekat att tillåta domens verkställande; utan sägesäfven hafva förvandlat straffet till ett långt mindre strängt. Omständigheterna vid hr De Peånes duell voro nästan värre; Hans motståndare kan ej. betraktas annat än som en mördare. och anses så lika mycket -i Paris som här. Men trettio andra officerare synas hafva varit lika beredda att spela en mördares toll; -Tidningarne ha fått befallning att iakttaga fullkomlig tystnad öfver händelsen eller finna klokheten bjuda att tiga; och det är troligt, att den kejserliga myndigheten fruktar att straffa en soldat, som endast dödat en civilist och hvilken många af hans kamrater anse varit fullt berättigad att handla så sön han gjort. Dessa omständigheter, jemte andra som stå i samband dermed, utvisa temligen tydligt både det slag af militärisk terrorism, som armån söker att utöfva öfver allmänna opinionen och den civila delen af befolkningen, samt det hat, hvarför soldatesken är föremål från de civilas sida. Den förbrytelse, för hvilken he De Pene kallades till en så brutal räkenskap, var helt enkelt några satiriska anmärkningar öfvef subalternofficerares mindre pole rade förhållande i allmänhet, hvilka (hette det), såsom föga vana vid ett förfinadt umgänge, ej alltid visste att uppskatta dess mera törborgade behag. Saätiren synes ha vari skämtsam oeh låter oskyldig nog; men det var ej att fördraga att pressen skulle våga yttra sig öfver den väpnade styrkans förhål: lande eller sätt att skicka sig; och det be: slöts att statuera ett exempel på den olycklige författaren till den ifrågavarande satiriska artikeln. Ej förr hade detta skett än hr De Pene, i trots af all ridderlighet och alla häfdvunna duellreglor, utmanades och skymfade: vf sin förre motståndares sekundant, som äf: ven säges ha varit regementets fäktmästare och, då han sålunda tvingades att utfäkta er ay duell på stället, föll dödligt sårad, sedar hans motståndare, just som han föll, för an Ira gången räht värjan genom lifvet på ho: nom. i. ; Denna tragiska affär har bragt till en kris det djupa hat, som länge rådt emellan de ci: vila och officerarne vid den kejserliga armån. en känsla, som det alltmer tilltagande öfver nodet. och oförsyntheten Kos de senare vid alla . tillfällen -drifvit nästan till utsinne Samhället i Frankrike börjar erfara alla de praktiska följderna af att ha armån till sin herrskare. Det intryck synes vara allmänt, att på Ludvig Filips tid armen hade jemförelsevis ringa betydenhet, såsom på intet vis utgörande grundpelaren eller hufvudstödet för len bestående styrelsen, och derför livarken var öfvermodig eller befallande. Den styrdes äfven af de unga orleatiska prinsarne, som voro gentlemen och derföre ingöto eh ände af hysning hos alla grader af densamma Men på sista tiden ha dess lynne och des: personal, likasom . dess ställning, undergåt stora förändringar. Armen känner sin eger allmakt och är besluten att äfven låta sam hället erfara den. Och som den till stor de kommenderas af män, uppfostrade ickeisam hället, utan i garnisonen och lägret, välje den det mest anstötliga sätt för att göra gäl lande sin makt och ådagalägga sin öfverlägsenhet. Dessa omständigheter, i förening met de vanhederliga detaljer, som nyligen kom mit i dagen 1 afseende på det lit subalternof ficerarne endast alltför allmänt föra, förklar: tillräckligt den ytterliga bitterhet som är rå dande emot dem. Ecönomist anför här den berättelse viföru meddelat, att polytekniska skolans elever an tecknat sig såsom redo att möta hvilken sön helst af hr de Penes utmanäre, öch tillägge derefter slutligen : Antaget att dessa uppgifter äro sanna, hvil ket vi ha föga anledning att betvifla, hvilker förfärlig tafla erbjuda de icke! Ettstort, mäk tigt, högt civiliseradt land, vår nästa grann och närmaste bundsförvandt, prisgifvet åt och förtrampadt af eh ofantlig väpnäd styrka, son beherrskar på samma . gång regeringen, son fruktar och behöfver densamma, och folket af hvilket den ses med ovilja, bäfvan och af sky SYRE —