Aftonbladet – 3 juni 1858, sida 3

iter, OKalluc Scenens mMmySstsKa egennet. Vvagzar och kolonner i den omätliga tempelsalen voro betäckta dels med bilderna af de monarker och gudar som en gång regerade och lyrkades inom densamma, dels med brokigt nålade hieroglyfer, hvilkas färger i månens klara strålar visade sig nästan lika lifliga som m det varit under dagens ljus. Ofrivilligt ördes vår tanke tillbaka, under betraktandet if dessa pelare, till tiden för deras ursprungiga glans, då Ramesses den Store vände åter i triumf från sina eröfringar i Östern, då i lenna de hundra och fyratio pelarnes sal, med sina rika, lifliga målningar öfverallt på väggar, pelare och tak, trängdes konung och pre-: ster och tillbedjare, och då detta rum var egnadt åt lysande och praktfulla ceremonier. Hvilande oss mot ett klippblock invid en högrest obelisk, lemnade vi länge fria vingar åt vår fantasi. Aldrig voro tid och rum mera förledande dertill. Vi måste dock slutligen bryta upp. Den nattliga vinden började blifva kylig. Vår ridt tillbaka öfver det ödsliga filtet, der syrsan gnisslade i tufvorna, gick oförmärkt hastigt. — Våra tankar, och minnen vände sig oafbrutet kring vår månskensafton ibland Karnaks ruiner. Den följande morgonen hvilade en död stiltje öfver flodens glänsande yta. Vi kunde lå icke bättre använda vår dag än till ett tförnyadt besök i Karnak, och efter en tidig frukost lemnade vi Necken samt voro snart åter midt ibland de underbara ruinerna. Vi vandrade hela dagen omkring öfver detta omätliga ruinfält, från den ena fornlemningen till den andra. För att om möjligt erhålla en öfverblick af alla dessa grusade bygnader, hvilka utan ordning ligga liksom kastade om hvarandra öfver den vida slätten, klättrade vi upp på muren i jemnhöjd med taket på den stora pelarsalen. Utsigten derifrån trotsar all beskrifning. Här är icke ett ensamt tempel, utan en fullkomligen ödelagd trakt, öfversållad med tempel, gårdar, propyleer, pyloner och obelisker, utsträcker sig rundtomkring. Några, begrafna under århundradens förstörelse, gapa emot dig ur djupa hålor. Andra stå upprätt, i tornlik storhet, dels oskadade och dels på andra ställen omstörtade, liksom af blixtar, uti en kaotisk förvirring. Utom hufvudmassan af det stora templet, hjertat i Thebe, synas der andra tempel med mindre tydliga gränser. Talrika propyleer som gåfvo tillträde till dem, och avenyer som förenade dem med hufvudtemplet, framstå i alla rigtningar med en grandios effekt. Lägg: härtill den vidsträckta bördiga slätten med sina palmlunder, genomskuren af Nilen samt de aflägsna bergen, templen och oräkneliga grafvarne på flodens motsatta strand, — och någon svag föreställning må möjligen kunna bildas om denna ödemark af förstörelse och om de känslor af förvåning som väckas hos åskådaren 1). N Att gifva dig en detaljerad beskrifning öfver denna oregelbundna sammanhopning af heliga bygnader öfvergår min förmåga, och en sådan beskrifning skulle, äfven med den mest tröttande omständlighet, blifva föga begriplig. Under en lång följd af regenter hafva alla dessa förgårdar och sanctuarier med sina portar och kolonner der uppstått, grupperade omkring det stora Ammons-templet, som synes hafva varit sjelfva hjertat såväl för Thebe som för alla helgedomarne i Karnaks trakt. Dessa smärre tempels planer skära ofta i hvarandra med en besynnerlig brist på symmetri, men det hela, sammanbundet omkring det äldsta sanctuariet af Osirtasen I och Sethos eller Osiris I:stes pelarsal, genom alleer af högtidliga sphinxer och resliga propyleer, måste hafva bildat en förvillande massa af gudaboningar, genom hvilka den forntida dyrkaren i dessa salar måste hafva vandrat med en känsla af fruktande allvar, och de mysteriösa ceremonierna,som här förrättades med en obeskriflig prakt och glans, måste uti hans: förödmjukade själ hafva väckt och underhål-: lit en bäfvande tro på gudarnes närvaro. Lemmnande alla öfriga bygnader å sido — deras fullständiga beskrifning kunde fylla mer än en volym — sänder jag dig här några uppifter efter Wilkinson och Lepsius rörande det förnämsta templet, för att gifva dig ett begrepp, huru ofullkomligt det än må blifva, om dess imponerande storhet. Passerande genom. porten (pylon) mellan de båda vestra väldiga ingångstornen (propyla), kommer du in på en stor öppen gård eller area, i riktningen mot den stora salen, 275 fot lång, men mellan sidomurarne egande 329 fots bredd. Denna gård har på hvardera sidan en öfvertäckt pelargång, och genom midten af densamma löper en dubbel rad af höga, smärta kolonner, bärande symboliska bilder af makt och höghet på sina kapiteler.. Af dessa kolonner står blott en enda orubbad; de andra ligga sönderbrutna, bevittnande en hemsk förstörelse. Flera smärre sanctuarier och tempel hafva öppnat sig mot sidorna af denna gård. ;Ett annat par af propyla afslutade denna area med en liten vestibul framför pylon, och dessa bildade tillsammans främre väggen af den stora församlingssalen. Dörrposterna vid denna pylon utgjordes af stenblock, hållande 10 fot och 10 tum i längd. Den stora salens massiva tak uppbars af 134 pelare, betäckande en yta af 164 fot i djup och 320 foti bredd. De -tolf majestätiska pelarne på ömse sidor af hufvudgången resa sig till 66 fots höjd under architraven, och hafva en omkrets af 36 fot med 12 fots diameter 2). De öfriga 122 pelarne ega smärre, eller rättare mindre gigantiska dimensioner, 40 fot i höjd och 27 i omkrets 3). De äro fördelade i sju linier å hvardera sidan om de förstnämde. De tolf centrala kolonnerna voro ursprungligen fjorton, men de tyenne första hafva blifvit inneslutna i framväggens propyleer, synbarligen redan under Osiris (Sethos) tid, grundläggaren af pelarsalen. De två vid gångens andra ända voro också till en del inbygda i den framskjutande väggen af den port, som här 1) Bartlett. The-Nileboat. 1 2) Wilkinson uppgifver den stora salens längd till 170