Aftonbladet – 2 juni 1858, sida 3

Jan stenblocken. Intrycket af det hela är dock stort och gripande 53). En lycklig tillfällighet hade låtit oss anlända till Thebe några dagar förr än månen trädde in i nedan. Ett besök i Karnak under fullmånens sken var icke att försumma. Vi tillsade derföre Pietro och Mohammed om anskaftandet till solens nedgång af åsnor för oss och nödig eskort. Trakten omkring Karnak sades nemligen vara osäker genom en ;beduinstam, som slagit sig ned i angränsande i by och sålunda visserligen öfvergått till fel;Jahs, men ännu icke alldeles bortlagt sina ramla vanor af tof och plundring. En cen Igelsman, som för några dagar sedan fått det nfallet att ensam en afton begifva sig till Karnak, fick en allvarsam lexa, i det han blef beröfvad allt och afklädd in på blotta kroppen. Jag vill icke gå i borgen för denna ; historias bokstafliga sanning, men invånarne i ibyn vid Karnak hafva dåligt rykte om sig. och vi ansågo derföre säkrast att enligt Piei tros råd iakttaga all försigtighet. I Strax efter solens nedgång höjde månen sin i glänsande skifva öfver den östra bergskedjan. i Ledda af dess bleka ljus, redo vi genom Luksor ut på det ödsliga fält, som skiljer Karnak I från det södra Tapå såsom det förstnämda ön gån fordom benämdes. På detta fält låg en gång det praktfulla Thebe, de hundra portarnes stad, grupperad kring Karnak, dess förnämsta del, och kring Luksor, som var Thebes hamn vid Nilen. På vestra sidan om floden var uteslutande den konungsliga stadens nekropolis, eller de dödas boning. belägen. och alla tempelruiner, hvilka der träffas i en lång rad utmed randen af Libyska öknen. lära enligt Lepsius stå i samband med vården om de döda. Dessa gömdes i de bakom liggande grafvarne, inhuggna i den vestra öknens klippor. Af den mäktiga staden, som länge herrskade öfver både öfra och nedra landet, af det lysande Tape, såsom dess namn lyder i hieroglyfinskrifterna, finnes, med undantag af tempelpalatsen, intet annat qvar än högar af grus, spridda öfver ett ödelagdt fält, bevuxet med tufvor af ett styft och stickande gräs 6). Öfver detta fält letade vi oss fram på en särdeles obanad stig. Efter en hall timmas ridt kommo vi in på slutet af den sphinxall, som fordom förvarade Thebes båda förnämsta tempel. Sphinxerna här voro kolossala Kriosphinxer, hafvande lejonkroppar med vädurshufvuden, betecknande fysisk kraft. parad med gudomligt förstånd, -hvars symbol var vädurens hufvud. De äro tyvärr alla sönderslagna; större och mindre fragmenter ligga kringströdda hör och der. Den långa raden af dessa mystiska bilder, med en orubblig stelhet blickande ned på vandraren, måste hos denne hafva framkallat en känsla af högtidlig häpnad och förberedt hans sinne på de underfulla syner han gick att skåda i Ammons heliga boning. Äfven vigingo att skåda en underfull syn, hvars öfverväldigande storhet fylde vår själ med häpnad. Vid inträdet på sphinxalln låg på en gång Karnak framför oss, en omätlig mässa af ruiner, tempelportar, -pelarsalar och obelisker, spridda öfver ett öde fält af otrolig utsträckning. Vid sphinxallens slut reste sig en tempelport, från den Ptolemeiska tiden, framför hvilken vi stannade i stum och vördnadsfull beundran. Det var i sanning ett högtidligt ögon lick. Nattens stillhet låg utbredd rundtomkring, och månen kastade sitt melankoliska skimmer öfver denna dystra nejd, der förstörelsen gått fram, endast här och der lemnande qvar spillror af forntidens storverk. En-smärtsam känsla, talande om alltings fåfänglighet, blandade sig med det mäktiga intryck af snart sagdt öfvermensklig storbet och kraft, som denna majestätiska tempelingång väckte. Ingenting kan öfvergå den ädla enkelheten af dess gigantiska proportioner, eller skönheten af dess fris der ofvan, prydd med den vingade globens betydelsefulla symbol. Den -ingade globen,, säger Gliddon, så allmän i Egypten, är ett skönt emblem, betecknande försynens öfverskyggande af Egyptens land. Den i midten befintliga solskifvan, en bild at det fysiska och himmelska ljuset, uppbär tvenne vädurshorn, symbolen för Amun Knem. det gudomliga förnuftet, och är på sidorna omgifven af de utbredda vingarne af Maut. len välgörande modren, eller mera sannolikt if den heliga skalbaggen, symbolen för Kheper, den skapande solen. Från den cen-rala solskifvan .nedbänga :tvenne krönta ormar, betecknande den-kungliga cenvåldsmak:en, och de tau eller cruces ansatae — kors. med öfre armen bildande en ögla — hvilka hänga omkring deras hals, äro tecknen fö let eviga lifvet. Dessa symboler hade tidigt idragit sig främlingars uppmärksamhet, och profeten Esaias tilltalar uti. den hebreiska texen (kap. XVIII v..I) Egypten med dessa ord: Ah! Land af den vingade (globen)! Effekten af denna väldiga :pylon, resande sig hög och enslig ur gruset af fordom samnanhängande bygnader, är egendomligt gripande, och öfverträffas endast af den stora oelarsalen i Karnak, till hvars .omgivande sårdar denna port öppnade en af de förnämsta ingångarne. I en underlig sinnesstimning redo vi in genom det högt upplyftade nvalfvet. Vi kände oss krympa samman till pygmåer inför vålnaderna af det folk, som tframbragt detta jätteverk, och vi kunde icke frigöra oss från den tanken, hvilken 6emötståndligen trängde sig på oss, att vårt närvarande slägte, -som : hunnit så långt i materiel utveckling, -står tillbaka för-detta: folk i själsstorhet och i enig kraft, hvilka egenskaper med en nästan förkrossande makt uttala sig i den orubbligt enkla stilen af Egyptens forntida bygnadskonst. 3) Se Bartlett, The Nileboat. 6) Hadschischhälfeh-Halfehgräs, Sauhamm cylindricum, enligt Delila. Rättegångsoch Polissaker. I går afton kl. 6 höll eldsvåda på att utbryta uti huset n:r 1 vid Munkbron. : Pigan Anna Branden, an4 stäld i tienst å den i samma ;hus belägna. fabrikören