Aftonbladet – 29 maj 1858, sida 2

STOCKHOLM den 29 Maj. Återblick på riksdagen. VII. Beskattningsfrågor. Med bifall till K. M:ts derom framstälda proposition, hafva rikets ständer medgifvit. att den s. k. saltpeterhjelpen inom Åkers; Daga och Selebo härader, äfvensom Barfva socken i Rekarnes härad af Södermanlands län, som hitintills utgått i ved efter markegångspris. från och med innevarande år: må beräknas och erläggas i penningar efter kronovärdi. Till undanrödjande af den skiljaktighet, som förefinnes emellan grunderna för utgörandet af de s. k. mantalspenningarne, hvilka hitintills erlagts dels af alla mantalsskrifna personer från fylda 17 till och med 63 år, dels för dem, som erlägga bevillning efter 1:sta art. från fylda 18 till och med fylda 60 år, hafva rikets ständer för sin del beslutit, att mantalspenningarne från och med innevarande år 1858 böra beräknas först från fylda 18 år och upphöra med fylda 60 år. Uti denna öfversigt bör äfven antecknas, att rikets ständer anvisat ett belopp af 2,558,400 rdr att under loppet af 20 år med 187,048 rdr årligen utgå från handelsoch sjöfartsfonden såsom lösen för den till Danmark erlagda Öresundska tullen, hvilken också, som PR är, upphört redan den 1 April sistliet år, E Sedan K: M:t, uti proposition till rikets ständer, dels föreslagit att tackjernstillverkningen utom bergslag måtte befrias från den tryckande ordinarie skatten, dels att, hvad stångjernstillverkningen beträffade, hammarskatten derå måtte helt och hållet upphäfvas och denna tillverkning hädanefter, i likhet med annan varuförädling, beskattas endast genom årlig -bevillningstaxering, hafva rikets ständer väl doke funnit skäl att lemna. bifall till K. M:ts framställning om tackjernstiondens upphö: rande för alla utom bergslag belägna hytto: och masugnar, men deremot, beträffande stångjernstillverkningen, medgifvit att hammarskatten må från och med 1858 nllsvidar nedsättas till hälsten af det belopp, hvarmec densamma hittills ugått; dock med förbehåll att 2:dra i 1846 års förordning, angående den gröfre jernförädlingen, varder från sammö tid till all kraft och verkan upphäfd; ; Anm. Som bekant är, innefattar denna förbud mot anläggning (i andra orter än dc egentliga tackjernsbergslagen), utan K. Maj:t pröfning, på mindre afstånd än 2 mil från förut privilegieradt jernverk, af ny stångjernshärd eller annan verkstad för tackjerns nedsmältning och beredande till smidbart jern eller för stålberedning eller annan jernförädling. I sammanhang härmed hafva rikets ständer hos Kongl. Maj:t anhållit, att hvad uti 1846 års kungörelse finnes stadgadt om en viss minimiafgift för hammarskatten måtte helt och hållet upphäfvas, och denna afgift äfven för stångjernshärdar eller smältverkstäder med ringare årlig tillverkning än 400 skE få utgå i mån af tillverkningsbeloppet. Med bifali till Kongl. Maj:ts. derom framstälda proposition, hafva rikets ständer medgifvit, att öfverskottsräntegifvarne i Blekinge län från och med innevarande år 1858 må utgöra dessa räntor efter kronovärdi utan förvandling efter sarama grunder, som 1844 voro gällande, äfvensom att reservräntorna må fortfarande på enahanda sätt erläggas, Och hafva rikets ständer, till betäckande af den brist, som i följd häraf måste uppstå vid liqvidendet af de s. k. tillskottsräntorna, hvilka