Aftonbladet – 27 maj 1858, sida 3

zouavigt. (man ihågkomme för öfrigt att det här bandlar om franska individer af zouavregementena, icke om araber eller algierare!) besitta i sanning en ganska karakteristisk dramatisk talang; det är den medfödda franska ifligheten och abandonen, med ett plus af frihet, som lätt förklaras af bivuakens glada vanor, och dito af espicglerie, som på sitt vis örädlar äfven det eljest mycket, och ganska mycket burleska. Mr Alexandre, somär trupvens primadonna, ger verkligen unga flickor ned en finess i sjelfva öfverdriften, med en spiritualitet i det mest grossiera, hvaråt man .J kan annat än hjertligt och med god smak skratta; filosoferna och de genomådrifna esterici skratta emot sin vilja. Jag behöfver icke säga att repertoiren kunde i högre grad, än den gör, tillfredsställa en sedlig och väl upprostrad skådebanas anspråk, men en moder kan dock dit medföra sin dotter, och man kan illtid låtsa att icke fullkomligt förstå det främmande idiomets alla pojkaktigheter;. de små hofven härstädes hafva hvarenda afton bevistat detta franska spektakel utan att finna något instötligt deri; jag känner en person, som icke begriper ett ord franska, men som likaledes varit vid dessa representationer en stereotyp åskådare och — moret sig overmaade. Många hafva för öfrigt under denna tid varit komplett zouavgalna, och det berättas, att hela den franska truppen en afton varit af en anonym — dame inbjuden till en dundrande supå hos hufvudstadens förnämste restauraut. Förmodligen får ni snart nog truppen till Stockholm; jag rekommenderar åter att gå och se Une fille terrible; ni kan gerna ta edra damer, med er, såframt de lofva att icke förstå franska alltför väl. Våren har här i Danmark. varit i år ovanligt tidig, men långsam; den började förr än eljest, men har ej blifvit rätt färdig förr än just nu. För närvarande står naturen öfverallt här på våren så skön som skalden skönast drömma kan; några dagars regn har fullkomligt utvecklat bokskogarnes vackra grönska, och detta regn har på samma gång satt landtmannen i ett bättre humör än för fjorton dagar sedan. Skall detta gladare lynne utöfva en verkan på de förestående valen i i dugtigt national riktning eller i belåtet ultra ministeriel, se der den stora frågan! Eller skall det tilläfventyrs vålla att landtmannen ger riksdagsvalen en god dag och blåser an åt hela den tysk-danska frågan? Hvad vet jag? ... : Jag har, som ni vet, strängt föresatt mig att i dessa mina kurirer afhålla mig från det politiska området; i Paris en försigtighet, har detta efterhand blifvit mig en vana, som jag anser god och som jag med Guds hjelp ämnar behålla, alltid i dessa kurirer. Jag kan dock icke afhålla mig ifrån att här citera en för öfrigt högst oskyldig anekdot, som, om än icke alldeles fri från politisk anstrykning, dock ligger så nära till hands, medan talet är om dansk-tyska frågan, attjag knappt kan komma undan den. Här i Danmark är man, som bekant, vred på regeringen derföre att den icke är nog barsk mot tyskarne; nåväl, jag har intet deremot. Åter i Tyskland har man länge varit icke en smula mindre vred på förbundsdagen i Frankfurt, derföre att den visar en oförlåtlig slapphet mot Danmark. Man kom att för någon tid sedan härom tala i en högre krets härstädes. Men — påstås en bety,ande diplomat dervid hafva fallit in, — denna hätskhet mellan tvenne nationer, hvilka dock ega flera tillknytningspunkter, är i sanning upprörande, och Europa måste lägga sig emellan för att skilja dessa stridshanar åt! Verkligen, ett dylikt odåun theologicum strider mot hela vårt tidehvarfs anda! Att ännu i medlet af det nittonde seklet — etc. etc. etc. Men — tillät sig någon bemärka, — odium theologicum!? Om något dylikt är ju icke fråga i de holsteinska differenserna... — Hvaba? Icke det? Hvad annat? Detta är ju dock dans le fond en strid egentligen mellan hertigdömenas katoliker och protestanter ! Medgifves att är detta i det stora Europa den mera statsmanliga kännedomen till den sväfvande frågans beskaffenhet och egentliga, art, så har det på min ära långa utsigter med dess lösande inom staternas högsta domstol! Dock, på ett sätt hade denne upplyste herre obestridligen rätt; måhända var han också i detta ögonblick mera humorist än de andre trodde! Tyska förbundsdagen är i hela denna sak onekligen komplett katolsk, men Danmark — är den som protesterar. NORGE