Aftonbladet – 27 maj 1858, sida 3

veg FT BJUV vv PP VA MM NBA kyrkogård, belägen högt upp på den ås, hvilken dominerar staden och derifrån man har en förtjusande utsigt öfver fjorden, — i det hela en belägenhet, påminnande något om vårt Helsingborg; — som ni vet, blefvo många tappra, hvilka dels stupade i sjelfva Idstederslaget, dels kort derefter afledo af i denna Irabbning erhållna sår, här på Flensborgs kyrkogård jordade, och de hafva här en hel gata för sig i denna dödens stad. Det är en hel dubbel fil af kulle vid kulle, de flesta med namn och äfven många med. små planterade dannebrogsfanor, dock många äfven lottlösa at denna utmärkelse och gömmande hjeltar, hvilka saknat en anhörig eller vän för att taga närmare vård om deras graf. Denna syn af en hel valplats, flyttad till kyrkogården, har någonting högligen rörande, men intrycket af de många dannebrogsflaggorna öfver högarne är tillika ytterst egendomligt och stolt; det är segern i döden,, som här predikas. En ännu helt ny grafkulle var uppkastad vid sidan af Schleppegrells, nemligen den tappre Helgesens; han afled, som ni torde minnas nyligen t Rendsborg, der han var kommendant, men hade önskat att blifva jordad på Flensborgs kyrkogård, hvilket också veckan förrän jag var der hade verkstälts med stor militärisk honnör. Af murgrönan på den ädle Lessös graf — denne unge snillrike taktiker, som) icke hann att bli. general, men fullkomligt att bli armåns bästa namn — bröt jag ett par blad, för att lemnas åt Carl Ploug; han har). fått dem med åtföljande lilla versstump: En helsning jag dig bringar från Flensborgs kyrkogård, Der han ligger under den tysta, den fridal kullens vård, Der han ligger med de andra från Idsteds heta dag, De många tappra kämpar utaf . gammalt nordiskt slag. På grafven vajar den hvita och röda dannerog, En enkel, flärdfri prydnad, men vältalig nog! Mens statsmännen hänga sitt hufvud öfver . noternas bord, Är detta det friska folkets bestämda och fasta . ord. I dessa vajande fanor på Flensborgs kyrkgårdsvall Der talas ett språk af allvar, som Tyskland fatta skall, Det är Nordens eniga vilja, som här en gång gick fram Och planterade bör på Fö en sitt stolta progren. Och öfver den enkla högen Vedbendenp evigt ron Vinteroch sommar binder sin krans så frisk och skön, Symbolen af detta minne, som lefver skiftena ut, Och son , när mycket förändras, dock trofast blir till slut! Minnet i häfdens dombok och i fosterlandets själ Om hvad der af mannen kämpades madigt och väl, Om hvad der för rätt och ära skedde offer och bragd, Om den grund, som blef med svärdet för framtiden lagd! En helsning jag dig bringar från en helig vallfartsort, Der ädla hjelteskuggor gå vakt för Danmarks mm IA I KA AR port, Der döden predikar på — danska iblandadt distrikt, Mens för herrarne i Frankfurt helstaten gör sin bigt! Och om en dag måhända den bålde hannoveran Sin riddarkåpa axlar, som en fänrik det är van, Och klifver med breda stöflor mot Danmarks gränser an, Qvittera mig med en sång af eld, som du den : sjunga kanl! Och så i Guds namn befinner jag mig tillfälligtvis åter i Köpenhamn för att gå i Tivoli och gapa på lindansaren Milton Hengler, för att gå i Ahambra och applådera systrarne Osmonds qvicka fötter, för att gå i Sommerlyst och dricka bäjerskt öl, för att ta i Skoven och: sjunga Det er et yndigtland!, Icke som skulle ej inom -denna i så många afseenden rikt lottade hufvudstad bland allt öfrigt äfven finnas en fond af allvar för annat än bal!etterna, af öfvertygelse och grundsats rörande annat än Trine Rarss rol, af tankar ej blott för dagen, men äfven litet för morondagen! Ingen skulle mindre än jag vilja drifva en sådan sats, men sådant hindrar emellertid icke, att Köpenhamn ju i alla fall är en stad med öfvervägande muntert och sorgfritt humör, och jag kan icke se att den med kris, och andra besvärligheter passerade vintern härutinnan vållat synnerlig förändring. Det påstås att byggeriet ej mera går som förr, att bland annat på grund deraf 300 snickaregesäller vandra utan arbete, och visst är att många af de stora husspekulanterna, de hvilka i fjor köpte tomter utanför staden för 12 rdr sv. gqvadratalnen, der alnen numera icke gäller mer än 32 sk. å 1: 16, att dessa antingen redan äro ruinerade eller snart skola vara det; det försäkras likaledes, att Östergade tynar, att modesömmerskorna ha intet att sy och skräddaren mera att laga och restaurera, än göra nytt; men med allt detta är skilnaden dock icke så påfallande, att den ögonblickligt röjer sig så som t, ex. i Hamburg; Köpenhamn är ännu alltjemt en af Europas allra lifligaste, mest stojande, mest brådskande städer, dess större gator ännu alltid hvad de varit hafva, någonting af Rue de Richelieu och Rue S:t Honorå, och Tivoli var i år första aftonen besökt af — 8000 menniskor. Ilvad som för öfrigt de sista fjorton dagarne varit mera besökt, än allt annat, ärFolketheatret, der zouaverna denna tid hållit ett förskräckligt hus. Den tillströmning, som egt ma tll dacca renrecsentatinnar has utan st tjo mm Arm 2