Aftonbladet – 22 maj 1858, sida 3

hjelm. lerhnar sin befattning — om honom derföre nihil nisi bene. Skall han efterträdas af en ny sköldhållare för att förlama institutionens verksamhet? .Skall sekreteraren i sådant fall; fortfarande: nöja sig med satt vara andre: man? Det exemplet vore ej godt. Inom hushållningssällskapen uppföres samma fars. Hr ordföranden; sköldhållaren, .undertödes af.en vice ordförande eller en sekteterare, som är själen i sällskapet. Gå blott till Stockholms läns hushållningssällskap — förste man hr grefven och landshöfdingen m. m. Liljecrantz, andre man hr Axel Odelberg. Väg desså personers kunskaper och duglighet söm jordbrukare på samma våg, ellet låt hr Liljecrantz vara pössessionaten, hr Odelberg grefven — och utslaget är ej tvifvelaktigt. Temat varieras i tjugofyra län på samma sätt. Den dugligaste är aldrig ordförande, ordföranden udrig den dugligaste af bestyrelsens ledamöter. Reflexionerna behöfva ju ej göras? Ännu ett exempel, i dag det sista. Det gäller våra landibruksmöten, som hittills dirigerats af ett riktigt riddarhus-utskott, och som, utom sekreteraren, väl aldrig ha någon mans af talang att uppvisa. . Men ej. allenast ;rdförandeplatserna hafva på-detta sätt blifvit appslukade, utan äfven prisdomrarne utses efter adelskalendern. Se här en ståtistik från Upsala-mötet: Ordförande — två friherrar; suppleanter — två grefvar; till prisdomare — tre grefvar, två baroner, en adelsman och tre ofrälse. . Att prisdomrarne föreslagits af ordföranden är väl knappast nödigt att nämna. Voro då dessa män de bästa prisdomrarne som vid mötet funnos att tillgå? Om praktisk skicklighet, vunnen genom daglig utöfning af yrket, skall gifva slag i saken, så svara vi dertill ett obetingadt nej, och vi råga tillika om ännu en Nathorst, Nonnen, delberg, Arrhenius, Hedengren, Bergelin, Dannfelt m. fl. någonsin beklädten plats, som motsvarat den ställning de i vetenskapligt hänseende intaga? Nej, rang och börd hafva alltid tronat vid mötena, och derföre har det au blifvit en nödvändighet att ställa dem unler andra kontroller än de föregående, 1; de hafva förlorat sitt praktiska värde och råka: in på afvägar som ej föra till. målet. å Så: smått, så i stort! Våra beskyddare iro de som qväfva oss. Under deras spira ingen lifsluft, ingen fri intelligens eller fri täflan, och detta allt för ett spöke,.som redan borde flyktät för stormarne från åren 1789. 1830 och 1848! En enda man — och ära. vare honom IL. — har vid Örebro-mötet.höjt sin röst. emot detta oskick; denne man var friherre Hugo Hamilton, som, sjelf skicklig jordbrukare, ej behöfde någon rang för att framstå med utmärkelse bländ mötets ledamöter. Hans tröst blef då ej. hörd; men han öppnade en diskussion öfver en fråga, som minst: af.-alla kan falla, frågan om duglighet och skicklighet; eller rang och. anor skola sättas i spetsen för alla ins:iutioner till jordbrukets förbättring. Agrieola.