Aftonbladet – 22 maj 1858, sida 3

den brådaste skördetiden. Vi hade skurit rågen och börjat på kornet; men alltsammans stod ännu ute. Olyckan gjorde att grödan var knapp det året; och hvad som var ännu värre: det regnade nästan dagligen i bergningstiden. : Vi hade ingen Brunte att köra med och måste således bära hem sädeskärfvarne, hvilket drog långt ut på tiden, emedan vi hade nära en fjerdingsväg till de flesta åkerlapparne; Mycket af grödan blef;-i anseende till den tidiga vintern, derföre stående ute, och det lilla vi bergat var af det myckna regnet till större delen förderfvadt. Den kommande vintern blef lång och kall. Hade vi egt häst, skulle far kunnat förtjena bra på körslor; men som detta icke var händelsen; kunde: han endast skrapa ihop litet med att hugga timmer, hvilket icke förslog mycket till underhåll för tio personer. Vi ledo en förskräcklig nöd. På senvintern måste vi äta barkbröd,y hvilket hade till följd att farfar och mormor, samt en liten syster, hvilka icke tålde den torra födan, fingo dragsjukan och kolade af för evigt. Vi andra stretade emot temligen bra, hufvudsakligen appehållna af mjölken från tvenne kor; men slutligen. tog länsmannen och sålde dessa för kronoskatten, och nu blefvo äfven vi sjuka. Far måste slutligen sälja sina fäders -hemman och öfvertaga detta torp. Här har han med svett och möda uppfostrat sina barn; och här dog han en tidig: död, till följd af det hårda arbetet under den olyckliga vintern. Jag hörde honom aldrig klaga öfver Bruntes frånfälle, hvilket ban ansåg som en försynens skickelse. Han lärde oss tidigt att bedja till Gud för konungens lycka och välgång;såsom I. nyss hörden pojken läsa, ochdenna bön försumma vi aldrig: Må Gud bevara och välsigna vårt nådige konung; men mildeligen försköna väran bygd ifrån både honom och hela hans anhang.?