Aftonbladet – 17 maj 1858, sida 3

När varma känslor, vänner! ljuft 038 lifva, För dem ett uttryck hjertat söker ju; En skål derför må festligt egnad blifva, På jubeldagen, som här firas nu, Åt denna kärlek, som ej sett sitt Nedan, Fast fjerndels seklet har försvunnit redan. Ja! kärleken ännu omkring här flyger, Med v.rme hviskande om ungdomsår, Och skälmskt sin myrten sakta smyger I några lyckligt funna silfverhår, Bland hvilkas lockar silfverhvit ses trona Nu deras lefnads sköna ärekrona. En här af ljufva ungdomsminnen sjunga, Med uppfyldt hopp, på nytt en bröllopssång För brud och brudgum, som i dag bli unga. Och äro lyckligt brudpar än en gång. Om också tiden några rosor skördat, Han troheten och huldheten dock vördat. Men ock de andra icke vissnat alla, Fast några flyttat sig från mammas kind; Och blommans öde var ej hårdt — att falla Smekt af en varm och stilla aftonvind. Nu barnakretsen sluter, skön att skåda, En Jefvande förlofningsring kring båda. Ännu den ringen fast skall hålla samman, När som den första troget tjenat ut, Och vittna bildskönt, när den sista flamman Af deras kärlek flämtat upp till slut, Med tårars äkta perlor om de döda, Att döden ej kan kärleken föröda. Nu glas mot glas med högstämd glädje klingar, Och till vår högtids dyra föremål Hvartenda hjerta flyger, som på vingar, Till er välsignande i denna skål. En silfver-skål töms nu i högtidssalen; Härnäst för er vi tömme guldpokalen.