Aftonbladet – 17 maj 1858, sida 2

den skärande kontraster mellan texten sjelf och den öfversvingliga inledningen manar dertill med oemotståndlig makt; men. man blifver i nästa ögonblick rätt allvarsam, och löjet gifver vika för förargelsen. Man frågar sig: Är det rim och reson i att anspråk, hemliga eller uppenbara, skola, fotade på en basis al så pass vidunderligt slag, kunna inom den allvarsamma politiken och den högre diplomatien år ut och år in finna någotsomhelst gehör och hålla fortfarande öppen en fråga, hotande att kunna blifva till och med europeisk? Att vissa tyska makter finna det i sitt intresse att ännu alltjemt åtminstone ?in mente?. acceptera : slesvig-holsteinismen, å la bonne heure! detta kan man förstå; de tyska regeringarne behöfva, som man nogsamt känner. i allmänhet ytterst obetydligt af verkliga skäl. stundom intet verkligt skäl alls, för att mot en svagare makt: göra gällande de mest otroliga pretentioner; men huru förklara, att inom andra europeiska kabinetter, der man dock plägar en smula närmare betrakta saker och ting förrän man dömer derom, hela denna slesvig-holsteinska oförskämdhet icke längesedan blifvit för allo bannlyst från hvarje seriös förhandling, och huru är det möjligt att t. ex. en sådan produkt, som mr Wards famösa rapport i fjol, ett enda ögonblick har kunnat tagas inom specielt det engelska kabinettet i öfvervägande, att icke säga till rättesnöre, der man dock borde af frågan hafva förut känt åtminstone så mycket, som att alla verkligen förnuftiga och öfvervägande grunder för Tysklands rättigheter i Slesvig? totalt saknas? Men det är, efter allt, förträffligt och godt, att ett sådant kärn-opus, som det här ofvan berörda, blifvit framlagdt på debatternas bord, och vi ville önska att det en gång äfven blefve öfverlemnadt åt diskussionen vid en allmän europeisk konferens. Det blefve intressant att en gång förnimma hvad t. ex. en fransk statsman egentligen kunde hafva att säga om dylika kränkta rätter?, som Tysklands till därhuset i Slesvig och till att hålla apotekarevisitationer i Apenrade? och FHadersleben.? S. B.