Aftonbladet – 15 maj 1858, sida 3

Den omständigheten, att rådhusrättens, 3:dje afdelning beslöt uppskjötä Handläggnitgdäjäftryckfrihetsmålet, intilldess. Lindahl,i.angifvelsomålet fått förebringa sin bevisning, den omständigheten tordei detta mål ligga den allra största vigt uppå, ty 3:dje afdelningen fattade uppenbarligen detta sitt beslut i akt och mening, att den förebragta bevisningen skulle läggas till grund och ledning för juryns utlåtande i tryckfrihetsmålet, men rimligtvis icke för att derigenom ådraga Lindahl ett dubbelt ansvar för samma sak. Domstolens: åtgärd härutinnan rättfärdigas uf: ven deraf, att mamsellMendelsohn sålunda bereddes tillfälle. till fullständig, upprättelse genom juryns blifvande utslag, i händelse hon var oskyldigt angripen. Detta förhållande åtgjorde ett af de skäl, som moraliskt, inverkade-på mig, att uppträda som -biträde åt Lindahl, sedan jag erfarit, att det strängaste ansvar — lifvets förlust — mot. honom yrkats endast och allenast för det han sökt göra sig till: godo en rättegångsförmån,: vittnesförhör, som han eljest gått miste om i det: ansvarsfulla tryckfrihetsmålet, och till hvilken förmåns erhållande han blifvit på sätt och vis hänvist af laga domstol. I egenskap af ledare för den politiska afdelningen i den tidning, för hvilken Lindahl ansvarar såsom utgifvare, har jag visserligen haft ingen del uti eller ens kännedom på förhand om den tidningsuppsats under Hvarjehanda eller Rättegångsafdelningen, som gaf mamsell Mendelsohn anledning attväcka det tryckfrihetsåtal, som :gifvit upphof till..denna; rätte gång; men jag fann uti det förhållandet, att han var ansvarig för tidningen, och med:kännedom om hvad som föranledt honom till angifvelsen, åter ett. skäl att för hans skyddande erbjuda det biträde, jag efter min ringa förmåga kunde lemna honom. Jag anser mig äfven, i fråga om skälen hvarföre jag åtog mig att biträda Lindahl, sedan han blifvit försatt i anklagelsetillstånd, böra angifva den tanke iag personligen hyste ifråga om angifvelsen mot mamsell Mendelsohn. Jag kan icke fördölja att denna nin tanke ingalunda; utföll tillmotpartens fördel. Jag fäste nemligen någon vigt vid det ovanliga förhållandet mellan broder och syster, som angafs i Lovisa Persdotters vittnesberättelse. Detta oaktadt skulle Jag, då: domstolen i varningsväg hemstälde till Lindahl huruvida han ville nedlägga sin angifvelse, hafva cillrådt honom att afstå från angifvelsen och vidare bevisning, emedan jag insåg de stora svårigheter som mötte att leda angifvelsen i bevis; jag skulle hafva illrådt honom detta, säger jag, såvida jag nemligen redansvid berörde rättegångstillfälle varit antagen sill hans biträde. Men så var icke förhållandet, ty jag blef biträde åt Lindahl först påföljande rättesångsdag eller den 28 December förlidet år, och tillåter jag mig att ur det domstolsbeslut, genom hyilket jag godkändes som hans biträde, citera följande Beslut: Då ansvarspåstående för den gjorda angifvelsen numera blifvit mot Lindahl framstäldt och han i följd deraf måste såsom part i målet. anses, finner rådstufvurätten Lindahl icke vidare böra förvägras att af rättegångsbiträde i målet sig begagna ge. Pc. Hvad som dessutom i väsentlig mån måste inverka på min opiniön i denna sak och ökå mina ansträngningar att få Lindahl frikänd från de stränga rekonventionspåståendena, var äfven tvenne bref, stälda till Lindahl och hvilka af-honom lemnades till mig i ändamål att få dem i protokollet intagna; ehuru begäranyderom af rådhusrätten afslogs. Brefven.bifögas härmedelst under Litt. A.. och i. i Det var på grund af dessa bref, i hvilka tvenne personer bestämdt uppgifva sig. hafva sett det ångifna brottet föröfvas, som desse personer P, Jöhänsson och O. Andersson ;blefvö på . Lindahls vägnar åberopade som vittnen. Johansson blef aldrig med kallelse anträffad, och-kongl, hofrätten behagade af protokollerna inbemta att Andersson under högst ,besynnerliga både föreoch efterföljande omständigheter ändrade sitt redan aflagda vittnesmål: Y Jag har hu redogjort för de hufvudsäkliga motiver, som. förmått :mig att, sedan jag åf domstplen blifvit: godkänd och sedan: Lindahl blifvit: förvandlad till-anklagad part; uppträda som, hans biträde. Ingen rättänkande menniska. och allra minst en upplyst domstol skall häruti kunna finna något straffvärdt uppsåt, lika litet som det; att: under sådane förhålt landen. biträda en anklagad i dess försvar, kanskal las att: med vett och: vilja drifva en orättfärdig sak. Det är tvärtom en antagen grundsats i de. mest civiliserade länders lagskipning att hvarje anklagad skall; om han det äskar, hafva en sakförare, som bevakar haös rätt och förer hans talan. Om: också en dylik bestämd föreskrift icke finnes i vår lag, så torde dock flera bestämmelser i vår nu, gällande Jag. ochderibland nättegångsbalkens .l5:kap.: 9 4 tydligen utvisa, att lagens anda och mening är att vår lags skipning i detta fall icke skall stå isoleradsfrånm andra länders mera utvecklade rättsförhållanden. Jag förnekar på det kraftigaste motpartensösanna appgift, att jag retat och förledt Lindahl att drifva och fullfölja orättfärdig -sak,, och bestrider de derippå grundade, mot mig framstälda ansvarsyrkanlena samt afslutar denna min förklaring med den inmärkningen att, i händelse jag såsom biträde åt Lindahl försummat min. skyldighet att bevaka hans alan och stå uppå hans försvar, då , först. hade,jag våde inför lagen och inför mitt eget samvete kunnat anses straffvärd. Stockholm den 6 Maj 1858. Carl Gustaf Uggla. LANDSORTS-NYHBETER