Aftonbladet – 14 maj 1858, sida 3

lycklig att utbekomma ännu innestående fältaflöning för detta olyckliga krig. Såsom ett bevis uppå dels hr löjtnant — —s verksamhet på senare tider, dels äfven att han måtte hå sökt en mindre postmästarebefattning, likväl utan att ha erhållit den, bifoga vi ytterligare här ett af landssekreteraren Ahlborg i Westerås utfärdadt betyg, och hvilket är af följande lydelse: Förre löjtnanten vid kongl. Westmanlands regemente hr — —, född i Finland, nu bosatt här i staden, har uttänkt och uppgjort modeller till flera sinnrika mekaniska rättningar, hvaribland några vunnit allmän uppm amhet, efter det modellerna dertill dels blifvit utstälde vid Westmanlands läns landtbrukssällskaps sammankomster, dels ock genom annonser i tidningarne kände. För en torkinrättag har han erhållit kongl landtbruksakademiens rre medalj i silfver. En annan af honom vid lomen Persbo på stadens område med stor kostfiera år sedan uppförd tork tning, beståi B ye indamålsenlig och nyttig; men blef, kort efter ar färdig, förstörd genom eldsvåda. Den ide till flytande skottfritt batteri, som hr löjtanten utfört i modell, har äfven af utlänningar blifvit ansed1 värd mycken uppmärksamhet, och man vet tt engelske generalkonsuln Ross i lifstiden derom ifgaf erättelse och ritning till England, som i sin lotta sedermera under sista kriget i Svarta hafvet gagnat flytande batterier, efter en likartad ide. Ehuru hr löjtnant — under sista kriget emot Ryssland, då han för tapperhet blef belönad med zuldmedalj, slet mycket ondt och lider af gikt, är an dock ännu vid hög ålder mycket kry, vid full Isstyrka, mycket ordningssinne och arbetsamhet, i följd hvaraf han efter mitt omdöme är fullt kapabel tt sköta en postmästartjenst. Westerås deu 23 Februari 1857. A. W. Ahlborg, Landssekreterare. R. N. Om Ur den enskilta skrifvelsen meddela vi slutligen ifven efterföljande utdrag: Du tror tvifvelsutan att jag längesedan utbekommit min inneståen.e fältaflöning (som uti meritförteckningen autydes); nej, nej, min bror! Vederbörande hos oss förhasta sig vanligen icke, när fråga är att lemna ifrån sig penningar; det är ju knappast ett halft seculum som man väntat; några år ännu, så ir man stoft, och ingen oroar med förargliga rekla mationer och slikt otyg. Allisedan jag kom hit har jag beständigt varit hemsökt af krossande olyckor och motgångar, dels senom eldsvådor, sjöskador och andra händelser, så att jag i denna stund, med en gammal, skröplig hustra och en likaledes sjuklig dotter, vid snart 76 års ålder, är alldeles utblottad och dertill sjelf krämpig och orklös, att genom ansträngande arbete förmå försörja mig och de mina; utan måste med grämelse och smärta emotse den förkrossande stund, som snart nalkas, då jag faller fattigförsörjningen till last. Så långt den gamle finnen. Af hvad som blifvit andraget — nu och förut, — tillägger Östgötha Correspondenten, vill. det synas. som om det vore en verklig hederssak för nationen, att icke lemna de gamla gråhårige kämparne på bar mark, utan att på ett hjertligt och hjelpande sätt träda emellan dem och nöden. Sjelfva armåns krigare, som väl ännu kunna åtminstone tänka sig i dessa veteraner en förebild af det öde, som möjligtvis kan vänta dem sjelfve vid en hög ålder, böra icke gerna kunna förblifva likgiltiga vid frågan.