Aftonbladet – 14 maj 1858, sida 2

springandes, för att bistå P. J. och afsty.a ofoget, men blef dervid illa slagen i hufvudet med tvenne djupa hål. Holm har tagit läkarebesigtning och anmält saken hos länsmannen. Dessa pveväringsynglingar voro åkande, och under gåendet uppför backen vid torpet af samma namn begingo de detta öfvervåld, sedan de från de vid landsvägen varande, nyhägnade gärdesgårdar förskaffat sig tillhyggen. — En annan derefter kommande trupp, som gick, anföll Holms bostad. H:s förskrämda hustru, ensam i hemmet med. sitt dibarn, hade, af fruktan för beväringsynglingarnes råa öfverdåd, tillslutit husets dörrar. Det lilla barnet, väckt af larmet utanför, började skrika och tillkännagaf derigenom att folk fans istugan. Under hotelser att spränga dörren och nedrifva hela huset, befalde de att öppna. H:s hustru öppnade. Sedan. hon öppnat, tände några af herrarne sina cigarrer och började ofreda henne. En hade den gentilessen att, under det andre höll henne, sätta den brinnande cigarren mot hennes panna och förorsaka henne ett brännsår, men då håret äfven började att brinna, blefvo våldsverkarne skrämda och aflägsnade sig. Att piska på landsvägen mötande fredliga vandrare af manoch qvinkönet; att hålla hästarne och slå de åkansde; eller att skrämma hästar, genom Hojt och viftande med mössorna; att nederbryta gärtesgårdar och grindar; att, medelst stenkastning, sönderslå tegeltak m. m. hör, utom ett outtröttligt hojtande, till ordningen för dagen under beväringsmanskapets marsch, synnerligen från mönstringen. Attdetta sker på landsbygden, då dessa tappra fäderneslandets försvarare ej äro under någon tillsyn af ordinarie eller extra ordinarie fjerdingsmän eller tillkallad militär, är mindre underligt; men att de på sjelfva mönstringsplatsert i Söderköping, -der mönsterherren m. fl. ännu voro qvar och der polis finnes, kunna begå så groft våld, att näsbenet blifvit nedslaget på en ang man, hörer nästan till det otroliga. Attexcesser liknande dessa på flera orter i Sverge begås af beväringsynglingarne nnder deras marscher är, genom tidningarne från andra orter, känd sak. Att afstyra dessa ofog genom några enkla arrangementer, synes vara behöfligt. I Jönköpings län, der en ordningsälskande kraftfull militär varit landshöfding, sägas beväringsynglingarne vara följda af tillräcklig bevakning under marschen från sin socken till. mönstringsplatsen. och från denna hem igen. Der löper ingen fara att bli ofredad till person eller hem. Det är tid på att en allmän opinion från alla landsändar gör sig gällande till förekommande af detta beväringsYnglingames råa framfarande, på det vederörande auktoriteter må vidtaga åtgärder, som stäfja detta på en. gång barnsliga och elaka öfversitteri. Om ti ex. -hvårje församlings fjerdingsman, biträdd af 1 eller 2:ne extra fjerdingsmän bland pastoratets mest aktade och ansedde hemmansegare, följde socknens beväringsynglingar från kyrkvallen till mönstringsorten och från denna åter till kyrkvallen, så hado det allmänna den vinsten, att, om medföljande vakten ej i allo kunde afstyra. alla: dessa excesser, dock de ohörsamme väldsverkarne, kände af bevakningen, kunde befordras till laga näpst för sina, oftast obetänkta, men alltid opassande pojkstreck eller illdåd.? -——w— A—AA AA