Aftonbladet – 12 maj 1858, sida 3

MUSIK. Den unge violinisten hr Alexandre Rancheraye, som för fem år sedan första gången härstädes uppträdde och äfven sistlidne år gjorde ett kort besök i hufvudstaden, utförde i går afton å Mindre teatern trenne violinpjeser af stort intresse och med den framgång, att han efter hvarje nummer belönades med det lifligaste bifall, åtföljdt af framropning. Också har hr Rancheraye, ehuru han ej ännu uppnått mer än 18 års ålder, redan hunnit en så hög grad af konstfärdig utveckling, att icke mycket derutinnan torde för honom återstå att förvärfva. Det ligger något öfverraskande i den säkerhet och lätthet, hvarmed han utförer de mest halsbrytande passager och hvarvid hans pizzicato icke är det minst anmärkningsvärda. Hr Rancherayes ton är ovanligt stark och fyllig, och är hr R. äfven mäktig af att ur sitt instrument framlocka de mest välljudande och oliska flageolettoner, hvilka alla vackra egenskaper göra den unge konstnären förtjent af stort beröm, ehuru man, af lätt förklarliga skäl, ännu i åtskilligt af hans exekution saknar det djupare andliga element och den sjelfständiga prägel, som först sätta kronan på verket, och som väl med tiden äfven torde blifva hr R. till del. Ett par intressanta motsatser utgjorde hr Rancherayes tvenne första nummer i Rodes sjunde violinkonsert, enkel, klassisk, gedigen utan att vara enformig, samt Ghys tionde Air varie, i hvars romantiskt vexlande skaplynne en eldig fantasi och en genialisk originalitet på ett angenämt sätt erinrade om huru dessa. egenskaper utgjorde framstående drag hos Ghys äfven såsom exekutör och framförallt hade ett rikt fält att på ett lysande sätt utveckla sig i hans oförgätliga föredrag af Carnaval de Venise, hvari, enligt vår uppfattning, ibland alla de violinens äfven europeiska celebriteter som på den senare tiden härstädes spelat densamma, Ghys var den ende, som ingaf en slar föreställning om Paganinis intentioner i lenna sin märkvärdiga tondikt. Den Carnaraln, som hr Rancheraye spelade, var alltför nycket utstyrd med konstfulla broderier för utt tillåta ens den friska humorn deri att komma rätt till lifs, än mindre att låta den jemska glöd, som färgar sjelfva grundmeloien, framstå i sin rätta dager, hvilken nu lef nästan alldeles bortskymd och egentga intresset stannade vid exekutörens miraulösa färdighet. i