Aftonbladet – 10 maj 1858, sida 3

LANDSORTS-NYEETER Pireå d. 1 Maj. Enligt utfärdade turer för Norrländska ångbåtarna skall )Njords hitkomma första gången detta år d. 14:de i denna månad. Ifsarne tyckas ännu vårå tjocka, så alt det kan vara osäkert om ångbåten då kan komma upp till staden. Hjuldon begagnas nu på Jandsvägarne. Hernösanå d, Ö Maj. Efter en längre torka med ihållande vestlig blåst, som ständom öfvergåti till storm, öfvergick vinden den 1 Maj till ostlig. hvarefter vi så väl nämde dag på aftonen som äfven under de senare dagarne blifvit hugnade med ett högst välkommet regn. Vintersäden visar sig i allmänhet lofvande såväl häromkring som äfven norrut. efter hvad derifrån anlände resande berätta, Sjöfarten kan nu anses öppnad, sedan vi Kär fått besök ai de norrländska ångbåtarne, som obehindradt kunnat inkömma hit och äfven till Örnsköldsvik, efter att hafva genombrutit det isband, somå Domsjöfjärden hindrade trafiken. Ångermanelfven tros kunna befaras till: Nyland. S — Söndagen den 18 nästl. April har Smedsdrängen Jonas Palm vid Grytjens bruk, efter något förut öfvadt okynne, begifvit sig till öfra smedjan och derstädes så varsamt pådragit stångjernshammaren, att han fått rådrum lägga halsen öffer städet, hvarefter hufvudet af ett enda slag blifvit i det närmaste skilt från kroppen. Östersund d, 3 Maj. April månad har varit mera. torr än hvad för källossningen och jordens snara brokande varit gagneligt, hvarigenom detta senare otvifvelaktigt kommer att fördröjas. Marken jär likväl för årstiden ovanligt fri från snö, Sundsvall d. 5 Maj. Ett välgörande regn har i dag uppfriskat jorden, hvarigenom källossningen påskyndas och markens växtlighet befordras; så att man nu har en god utsigt, att snart nog få utså vårsädet, — Stadshamnen är nu isfri, segelfarten öppen och flera så väl seglande fertyg, som ångare hafva redan ankommit; de genare dock ännu ej mycket lastade med fraktgods och passagerare. Gefte d. 4 Maj. En olyckshändelse uf mera sällpord beskaffenhet inträffade för några dagar sedan vid den under Axmars bruk lydande lägenheten Sillvik uti Skogs socken. Tvenne G-åriga gossar hade varseblifvit invid brädden af ett kärr små rötter af ett ekollons storlek, och lära blifvit af deras snarsikbet med ytterst små rofvor frestade att göra bekantskap med deras smak. Olyckligtvis befanns den i-första ögonblicket sötaktig, hvarföre don ene gossen genast förtärde trenne stycken, men den andre blott en. Den förre angreps strax efter förtöringen af våldsamma plågor och afled efterl., timme, men den andre räddades genom ymnig förtäring af söt mjölk, som stillade de brännande smärtorna. Kötterne tillhöra den giftiga odörten ellen Sprängörten (cicuta virosa, och dessa, likasom hela växten, innehålla en skarp saft, som eniigt läkares uppgift lärer föranleda enabanda äfventyrliga mägplågor som arsenik. Lyckligtvis träffas denna giftiga växt mera sparsamt, och blott invid sjöstränder, kärr och stillastående vatten, och ansågs af aflidne professor Gadd så giftig, att vattnet, invid hvilket växten tycktes hafva trefnad, förklarades af honom icke vara fritt från växtens giftiga skärpa, (Vetenskapsakademiens handl. 1774.) Genom närvarande låga vattenstånd i kärret hada ett icke ringa antal af omförmälde Tusda rötter med utskjutande finare retmn ——-————LT— vs —V Sj