Aftonbladet – 10 maj 1858, sida 2

STOCEHOLM der 10 Maj. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin d. 30 April. Till mitt sista bref, som hufvudsakligen handlade om de sista debatterna inom våra saliga eller osaliga kamrar, vill jag tillägga några notiser om våra särdeles ovanliga, ja i den nyare historien måhända oerhörda regeringsförhållanden. De förtjena opartiska läsares uppmärksamhet. Konungens tillstånd är ingalunda godt. Till och med det officiella tal, hvarmed hr v. Manteuffel den. 27 April upplöste kamrarne, uttalade visserligen förhoppningar om hans tillfrisknande, men detta skedde likväl med vida mindre tillförsigt än i det tal, hvarmed kamrarne öppnades, då det gälde att finna er skenbart grundlagsenlig brygga öfver till ett nytt provisorium och att gå i förväg för kamrarnes fruktade initiativ. . Sjelfva den försigtiga och af polisen bevakade Kölnische Zeitung säger med anledning af upplösningstalet, att den nu med ännu mindre tillförsigt uttalade förhoppningen, att konungen skall återtaga regeringen, kan icke vinna mycket förtroende. Hr v. Manteuftel sjelf vågar icke mera fastställa någon tid, och man måste öfverlåta åt ministrarnes samvete att afgöra om här ännu alltjemt är blott ett tillfälligt förhinder för handen. Preussen har visserligen en konstitution, men tyvärr ingen konstitutionel ministår ... Ministrarne borde såsom kronans förnämste rådgifvare hafva mer än hvarje annan tillsett att regeringen i Preussen vore enlig med grundlagen, och hela den tänkande delen af nationen har den öfvertygelsen, att om konungens helsa icke blir återstäld på ett år (det vill säga till d. 28 Oktober 1858), så är den sista termin förfluten, hvarunder det nuvarande provisoriska tillståndet får fortfara. — Derjemte fäster tidningen uppmärksamheten derpå, att genom Guds synnerliga nåd har den för ögonblicket rådande stillheten i Europa gjort att inga värre följder uppstått för Preussen utaf dess brist på en-verklig, efter egna åsigter regerande herrskare. Dervid bör väl märkas, att man till och med i den yttersta feodala högerns kretsar börjar alltmer och mer inse att en längre utsträckning af detta provisorium kan blifva skadlig för den monarkiska principen och bringa borgares och bönders tankar på den farliga iden att man fill sist kan regera utan konung. Just af detta vigtiga skäl börjar man i dessa konservativa kretsar betrakta eri abdikation såsom den bästa lösningen. Men denna lösning har för ögonblicket åter blifvit undanskjuten. .Man försäkrar nemligen, att för några dagar sedan generalfältmarskalken och öfverstekammarherren Dohna,: Kreuzzeitungspartietsförut inflytelserikaste och verksämmaste ledare, samt geheimekammarherren v. Schöning i ett samtal med konungen försigtigt vidrörde frågan om SR ge Hans Maj:t blef deröfver mycket uppbragt ocH utropade: Så länge jag kan andas, skall jag icke abdikera! Man tillägger, att konungens upprörda tillstånd på ett betänkligt sätt ökade hans fysiska onda; jag säger hans fysiska, ty hans andliga håller sig ännu alltjemt på samma sorgliga nivå. Detta är, som man ser, temligen bedröfliga utsigter för en mer eller mindre snar lösning, För öfrigt har icke heller någon väntat en grundlig förändring före Oktober. Hvad då ändtligen skall ske är ännu ickevklart. Skulle regentskapet inträda, för hvilket ännu icke någon bestämd börgen förefinnes, så vore naturligtvis ett ministerombyte gifvet och komme ej att möta stora svårigheter. Man väntar för detta fall, äfvensom i fall prinsen skulle blifva konung, att utrikesdepartementet skall öfvertagas af hr v. Schleiwitz, som innehade denna post redan under den liberala ministeren 1849. Likväl har äfven grefve Pourtales, som för närvarande vistas i Schweiz, chance för denna post. Man erinrär sig att grefve Pourtales i början af orientaliska krisen, då Preussen gjorde minaf att sluta sig till vestern, anstäldes såsom biträde åt hr v. Manteuffel vid ledningen af de utländska angelögenheterna, men snart återgick till privatlif vet, då man vände sig till den ryssvänliga neutraliteten. Det är en man med talang och karakter. För krigsministeren tänker man på general Bonin, hvars fientliga yttranden emo Ryssland af denna makts minister, hr v. Bud: berg, begagnades för att den 6 Maj 1854 ge: nomdrifva hans entledigande från krigsdepartementet. Finansdepartementet skall troliger tilldelas hr v. Patow, en af vensterns ledare i andra kammaren och förut minister för allmänna bygnader år 1848. Såsom ministel för det kungliga huset slutligen omtalas hi v. Auerswald, konseljpresideut samma år, 1848, och prinsens förtrogne vän. Man sysselsätter sig, såsom sagdt är, med dessa utsigter för händelse att ett regentskap eller en tronafsägelse skulle inträda. En an nan möjlighet är, att det olyckliga provisoriska tillståndet kommer att fortfara längre än till den 23 Oktober, men åtminstone ett partielt ministerombyte kommer att ske, på så sätt att inrikesdepartementet, för valens ordnande, och kultusdepartementet, som utöfval stort inflytande på undervisningen, erhålla ny: män. Hr v. Manteuffel skulle sannolikt icke hafva mycket att. deremot invända, emedan han, som aldrig förtviflar, utan griper hvarje