Aftonbladet – 7 maj 1858, sida 2

nomiens område. Intresset af förhandlingarne sedan medio af April reducerade sig: till frågan om den förhöjda afgift för hvitbetssockerfabrikationen från 6 till 7Y, Silbergroschen-pr centner hvitbetor, som ministeren d. 16 Februari 1 all tysthet, och utan att förut fråga representationen, bestämt genom en konvention med tullföreningen. Det hette sedan, att ett afslag på förhöjningen skulle svårt kompromettera Preussens. ställning: i tullföreningen, hvilket här i landet med afseende på Österrike alltid är ett talande argument; Denna förhöjning skall, i parentes sagdt, inbringa ungefär en million Thaler. I fjor vägrades, ls såsom bekant är, regeringen begärda 4 millioner i nya skatter. Det visade sig:i år huru rätt kamrarne haft i denna vägran, som lik-b väl till en del var föranledd endast afståndsintressenas opposition, ty inkomster och utgifter gingo 1 hop; i rundt tal till 126;400,000 Thaler, och finansministern: medgaf att det till och med var ett öfverskott. Icke desto mindre: kände regeringen behofvet af en ny beskattning, dels emedan en i verkligheten absolutistiskt sinnad regering aldrig får nog .penningar, dels: emedan intrycket af ministerens nederlag på det vigtiga beskattningsområdet skulle blifva något mildradt. Hela. saken var för öfrigt ganska invecklad, och frihandelsorganerna förordade, såsom saken nu stod, antagandet af denna förhöjning, emedan derigenom det skydd, som hittills lemnats hvitbetssockerfabrikationen, i viss mån minskades; de lemnade detta förord, ehuru de oro ganska missnöjda deröfver att tullen å kolonialsocker icke blef nedsatt, hvarigenom le båda sockerfabrikationsgrenarne: skulle. ha blifvit likstälda. Motiverna. för bifallet, som gafs af stora majoriteter i begge husen, voro också af ganska olika natur, hvilket naturigtvis icke förhindrade de ministeriella tidvingarne att påstå, det dessa majoriteter varit ninisteriella — en osanning mera. på deras rymliga och elastiska samveten. Intressanta voro polisdebatterna, om hvilka jag förut nämt åtskilligt. Många saker upptäcktes: nu, till och medi herrehuset, som bevisade, att om vi också icke ännu hafva let franska prefektvisendet med sitt tillbehör af hemlig polis, så är detta icke regeringens skull; Hon har efter sin förmåga sträfvat ofter att upphinna idealet på andra sidan Rhen, och finge hon ett längre lif, så skulle hon säkert upphinna det bonapartska mönstret. Men man kan nu hoppas, att ministeren inom icke lång tid skall bli skickad efter den för alltid bortgångna andra kammaren. Ministrarne sjelfve tro visserligen ännu icke så sitt nära slut och hoppas tilloch medl innu att få leda valen: i Oktober, såsom cel. ledde de förra. Denna onda, ehuru lyckligtvis löjliga tanke framträdde isynnerhet då venstern yrkade definitivt. bestämmande af valdistrikterna, hvilka inrikesministern med oerhörd godtycklighet hade i det feodala partiets. och polisens. intresse sönderslitit och hoplappat. Vid detta tillfälle försäkrades från tribunen, utan att det blef emotsagdt, att man vid de senaste valen användt alla medel, utom de af straflagen direkt förbjudna. Men allt letta hbjelpte icke. Ministören och högern förkastade alla vensterns förslag, till och med de ytterst moderata, som afsågo att åtminstone på administrativ väg denna vigtiga anlägenhet måtte blifva ordnad. De trodde i fanatisk blindhet, att hela den nuvarande ställningen är blott en episod, att inom Oktober konungen skall kunna återtaga regeringen och åter befästa dem i deras makt. Om ställningen i de högre regeringskretsarne en annan gång. Till slut en artistisk notis, som torde särskilt intressera edra svenska läsare. I förgår, måndagen den 26 April, gaf demoiselle Sara Magnus, den utan tvifvel för er bekanta unga, förhoppningsfulla pianisten från Stockholm, konsert i engelska huset vid Mohrenstrasse. Dervid medverkade äfven mamsell Estelle Mellier, som sjöng en aria ur Iphigenie i Pauris at Gluck samt åtskilliga svenska sån. zer, hrr Wohlers och Papendick, äfvensom orkesterklassen af dr Kullaks akademi under ledning af sin lärare musikdirektör Wieprecht. Det förtjenar anmärkas, att mamsell Sara Magnus är här i Berlin sedan längre tid för itt under dr Kullaks ledning utbilda sin vackra och af hennes bekanta mycket värderade talang. Konserten var talrikt besökt. De stycken len unga pianisten utförde, de tre F-mollsatserna af Chopin, Beethovens Ass-dur-sonat och tre mindre stycken af Kullak, Chopin och Liszt, visade icke blott herravälde öfver nstrumentet, mycken färdighet och ett elesant föredrag, utan äfven synnerligen känsla arten fin och trogen uppfattning. Den svenska konstnärinnan skördade rikligt och örtjent bifall, och hufvudstadens tidningar hafva enhälligt bekräftat detsamma. NationalZeitungs kompetente och inflytelserike kritiker yttrar, att man i mamsell Magnus spel inner den största känslofullhet och tillika stor. mognad och omdöme i uppfattningen. I föredraget af de tre salongspjeserna af Xullak, Chopin och Liszt, tilligger nämde, vanligen mycket stränge recensent, utmärkte sig spelet genom glänsande färdighet liksom genom intagande behag och elegans. Också länler den klara och korrekta uppfattningen af Beethövens verk konsertgifverskans teknik till synnerlig heder., Det är mig ett nöje att sunna omtala denna från alla håll bekräftade ramgång för er unga landsmaninna. RR Den tillförordnade regeringen har i dag naft sammanträde. — Den officiella tidningen för i går afton neddelar följande Kongl. Maj:ts kungörelse, ingående den under H. K. H. kronprinsenregentens resa till Norge tillförordnade regesing; gifven Stockholms slott den 5 Maj 1858. Vi OSCAR m, m. göre veterligt: att som H. K. H. kronprinsen-regenten ämnar att, med de AR ade