Aftonbladet – 5 maj 1858, sida 2

Nan Willis. Hon hade en förkäusla af att ett rysligt brott blifvit -begånget, och var nästan säker på: af hvilken: Hon kunde icke vara stilla :— hennes hjerta brann af otålighet att få visshet, hur förfärlig den ock måtte vara; en oemotståndlig makt dref henne ut... SJag måste söka ljus i detta mörker, mumlade hon. Mitt hjerta förtärs af denna dödande ovisshet! När skall det finna ro? — Då det brustit, tillade hon, och jag sofveriden graf, som så länge väntat på mig. Jag måste ut, för att med ens få veta det värsta. Hon slog upp dörren till sin hydda och gick; mot sin vana försummade hon att stänga den efter sig. Måhända anade det henne, att för denna dag det skulle ligga ringa vigt på hvilkens fotsteg som korsade denna tröskel; om så var, bedrog denna aning henne ej... TJUGOFEMTE KAPITLET: Rättvisan delas ut i lika mått. Mer än vi kunna ana — Shakespeare. Då sir Walter Herbert kom till kyrkogården, åtföljd af sina vänner, mottogs han med ett glädjerop af det församlade folket, hvilket. väl beväpnadt, och anfördt af arrendator Giles. alldeles omringat den heliga bygnaden. Mången sträf, men hederlig hand räcktes honom. och uppriktiga, fast enkla lyckönskningar för hans räddning, ljödo omkring honom. Min räddning är verkligen underbar,, svarade baroneten. Säkert hafven I dock redan hört, hur dyrköpt den var. Min vän sir Mark Raymond har blifvit mördad i riddarerummet. Martha, som stod bland en skara qvinnor och barn, kunde ej längre återhålla sin rörelse; hon slöt den käre fostersonen till sitt bröst och gret. Den gamle kyrkoherden nalkades, stödd vid Nicholas Pims arm, hvilken sjelf knapt bättre var i stånd att hålla sig uppe, så upprörd var den gamle mannen öfver den fara, för hvilken hans fordne lärjunge och gunstling varit utsatt.