Aftonbladet – 4 maj 1858, sida 3

Ett ord om Beranger. Till redaktionen af Aftonbladet. Undertecknad, som, i likhet, efter hvad han tror, med ganska många, icke kan utan smärta se att stora män och stora minnen skymfas för lumpna manövrer, åsyftande att bemantla andras fel och lågheter, ber att få genom Aftonbladet fästa uppmärksamheten å några rader, som förekommo i n:r 94 af Svenska Tidningen, uti en artikel med rubrik Beranger och Bernadotten. Strax i början af denna artikel yttras dessa ord: Man vet, att den berömde Beranger, ett slags Bellman i: snille och uppfattningssätt, hemtade sina lyckligaste ingifvelser från krogarne. Utom det plumpa och den för de båda stora skalderna nedsättande syftningen i Svenska Tidningens p pekade uttryck, innebär det äfven så till vida en fullkomlig oriktighet, som Båeranger ju framstält det franska folklifvet utur en mängd andra synpunkter än krogbänkens, ett förhållande, hvarom ingen, som läst den store folkskaldens arbeten, kan vara i okunnighet. Att ej heller vår odödlige Bellman; såsom Svenska Tidningen tyckes förmena, endast var en krogskald, derom torde äfven det värda bladet; till sin egen framtida nytta, behöfva erinras. Hvad särskilt angår Beranger, så lefde och sjöng han endast för folket, som han älskade med hela innerligheten af sitt varma hjerta, sitt barnafromma sinne, och ingenting var derföre naturligare än att han stod i ständig beröring med detta folk, för att vara förtrogen med dess behof, dess tänkesätt och dess språk: Det är endast på detta sätt man blir i stånd att, såsom Beranger, sjunga ur djupet af sitt folks hjerta; men -man blir icke derföre nå: gon krogskald;: såsom Svenska Tidningen vil låta förstå. Må det för öfrigt, i fall Aftonbladet lemnar rum för dessa rader, tillåtas mig ännu en anmärkning. Jag har, isynnerhet på senare tiden, ofta kommit att tänka, att det måtte vara en besynnerlig föreställning Svenska Tidningen gör sig om den ståndpunkt i moraliskt och intellektuelt hänseende, hvarpå den publik befinner sig, för hvilken hon egentligen skrifver och för hvars räkning hon anser nödigt att betjena-sig-af ett språk så lågt,att anständigheten stundom förbjudit anura blad att citera detsamma. Skulle det verkligen vara tänkbart att detta språk från kasernerna eller roddartrappan är begärligt och--vinner bifall ide kretsar; der Svenska Tidningen har sina. beskyddare och kontribuenter? Jag vill: gerna betvifla att så är förbållandet, men kan icke neka ätt Svenska Tidningens håll: ning väckt hos mig en ganska obehaglig tvekan i detta hänseende: sent