Aftonbladet – 4 maj 1858, sida 2

DEN SISTE AF SIN ÄTT. J. F, SMITH, De bonade ekväggarne och den ofantliga sängen med sitt höga tak och sina tufigå såmmetsdraperier samt genombrutna ornamenter — allt dettå bidrog Ull rummets dysträ utseende. Mr Barnard ;genomilades af en rysning, då han kom dit in, och äfven Sam, ehuru till en viss grad filosof, såg allvarsam ut: Den är ju älldeles lik em likvagn,, sade ban, i det han stannade och såg på sängen. Rummet-ser ut som ett grafhvalf, tillade den gamle gentlemannen. Men som det icke är någon graf, och som bädden ser ganska god ut, anmärkte sir Walter, så ämnar jag icke låta afskräcka mig från. min föresats.; Nu till arkivet! HiHan gick fram vll ett högt, gammalmodigt skåp, alldeles likt det som dolde. dörren -till den gång, genom -hvilken Mabel flydde, den natt hon lemnade sitt rum för att besöka Alan i hans koja. Med sina följeslagares tillhbjelp drog talaren varsamt ut lådorna, som voro af ett utmärkt, inlagdt arbete, till dess slutligen endast: stommen qvarstod som med jernkrampor var fästad vid muren, så att endast de våldsammaste ansträngningar skulle kunnat rubba den från sin plats. Då de gjort sig så mycket besvär med det öfriga, tycker jag att de gerna kunde gjor en baksida derpån, anmärkte Sam, under de han betraktade panelen, som alldeles liknade de öfriga i rummet. Hans vän lög; och i det han tryckte påer fjeder, skickligt döldi fräsnideriarbetet, gicl ) Se Aftonbl. nr 107 18;:20-37, 39-76, 78—91 83-946; 793 ck 100: