Aftonbladet – 29 april 1858, sida 2

stande hos Martha, der det uppväxt tillsammans med hennes öfriga fosterbarn. Aldrig måhända hade, så vidt de äldsta lagkloke kunde erinra sig, ett så snärjande förhör blifvit hållet med några vittnen, som det, hvilket Geörg och hans syster måste underkasta sig. Ingenting kunde dock göra dem vacklande i sitt vittnesmål — det var klart och enkelt, ty det var grundadt på sanning. De hade ingenting att dölja, återtaga eller förklara. t Först på femte dagen var förhöret slutadt. Slagen på hvarje punkt, föreslog Rodericks sakförare två gånger förlikning, som dock med ovilja förkastades. Som man kunde vänta, utföll domen till förmån för kärande parten, och mottogs med ett så högljudt bifall, att domarens tillrättavisningar för flera minuter ej kunde nedtysta det. Mr Barnard tryckte stum sin skyddslings hand, hvars hjerta var för fullt att han skulle kunnat säga ett ord. Hans mors namn var rättfärdigadt, hans fars nann och rang honom tillförsäkrade. De varelser, han mest älskade, längtade att få mottaga och lyckönska honom. Hvad kunde han hafva att önska sig mera? Då-han lemnade sessionsrummet trängde sig Giles och hans son William ifrigt fram för att lyckönska honom. Sir Walter skakade hjertligt deras hand: Hade jag icke rätt! utropade den gamle mannen. Nu skall det blifva glädje vid Crowshall. Folket är alldeles utom sig af längtan att få se er. De hafva redan bränt Roderick Hastings och hans fördömde agent in efigies 7 Om de våga visa sig der igen, kan man våga tio mot ett, att de göra så med dem personligen. När kommer ni dit? Så snart som möjligt, mina redlige vänner, svarade baroneten. i Samma afton, ehuru sent det var, begaf sig den gamle mannen med sin son på väg till Crowshall; han hade föresatt sig att blifva den