undervisning äfven inom andra fakulteter, oaktact inom dessa de flesta vetenskapsgrenar beröra ämnen, somnrej Påslingti färpäro aft så! till-sägandes.rörkg beskaffenhet; som ett, landslagstiftning. -Långtifrån att den privata undervisningen är något tör Upsala universitet eget, utgör den tvärtom i vissa länder. den shufvudsakliga, i ett och annat. nästan den uteiutande universitetsundervisningen.. För. att. ej på ogre håll söka: exempel, kan:.man af. prelektions-. kataloger från Köpenhamns universitet inhemta,: attsamtlige professorer inom dem retsog statsvidens skybelige, fakulteten, utom de offentliga föreläsningarne fven hålla ej blott privata sådana, utan äfvet flera dagar: i veckan privatissime genom. examine-rande, repetera sina kurser. . Det torde derföre Vara något. vågadt att kalla den af statuterna påbjudna. enskilta undervisningeh vara något, som allmärna meningen utdömt. Hvad: vidare prof.; O. vidkommer, lär .det endast finnas en tanke-.om: den trägna arbetsamhet, det varma. nit och; den redbara. duglighet, hvarmed han eg-. nar sig åt sitt mödosamma kall.och särskildt åt den enskiltaundervisningen, som han i saknad af adjunkt och docent i ämnet sjelf . måste bestrida.-och hvarå han nedlägger ett arbete, som ingalunda. ersättes af de omnämde 30 riksdaler riksmynt, som -lärjungen r 6 å 7 månaders undervisning 2:ne gånger i vcekan å 17; timma hvarje gång, till honom erlägger. Anmärkas kan också, att professorn för de studerandes bedqvämlighet afdelat denna undervisning på tvenne kurser, hvilka båda hvarje termin för de särskilta fdelningarne föredragas, i följd hvaraf han sjeli hvarje gång sysselsättes trenne timmar. Bedömandet af, prof. O:s systematiska framställning af civilrätten och de indelningar, som derstädes förekomma; torde lämpligast kunna: uppskjutas, till dess detta hans arbete blifvit fulländadt och till trycket befordraädt, och att så sker, ega vi ej skäl att be:vifla, då han ej hittills skytt att underställa sina tankar i flera juridiska ämnen allmänhetens granskning. Men hvad vi med visshet kunna påstå och som svårligen någon af dem, som under hans akademiska läraretid studerat rättsvetenskapen lär kunna jäfva, är att-han icke alls fästat någon vigt vid indelningar ef sådan art, som den af artikelförfattaren anförda. Gerna kunde artikelförfattaren ha underlåtit vända sig mot professor B., ty de drag af honom såsom universitetslärare och tentator som han tecknat, äro i sanning föga träffande. Hans föreläsningar äro vida mer än en intressant lektyrs: de äro foster af den djupaste lärdom och de trägnaste forskningar, och om de någon gång beröra )främmande områdenv, r detta i de flesta fall nödigt för den ful ständiga systematiska framställningen af hans vetenskap. Likaså ock, då han stundom ingår i de smärre detal jerna, af en äldre författning — de visa sig sedermera under framställningen af lagstift ingens historiska utveckling vara af nöden att ihågkommas för att rätt förstå andan af nyare:stadganden. Dessa föreläsningar afse ej blott bildavdet af den praktiske juristen -— universitetet är ej någon praktisk tillämpningsskola — de ega till. föremål. vetenskapen och: ingenting ännat. Om i dem frågor således stundom förekomma af föga eller ingen vigt för annan än vetenskapsmannen, så egå vi: deremot den fullkomligaste visshet att om de ock någon gång i tentamina för hofröttsexamen blifvit af prof. B. framkastade; de likväl af honom; ejs tillagts sådan vigt, att någon tentandus endast genom bristande kännedom, om dem blifyit differerad. Vi wndra storligen om hågon, ej ens bland de tio af artikelförfattaren omnämde tentandi skulle vilja på heder och, samvete förneka sanningen af vårt påstående. Och härmed afslutar ins. för denna gång sitt försvar förysdesaktades män, hvilka han,vännu i denna stuåd med glädje och; tacksamhet räknar som sina lärare. Och :hoppas ins. att red., hvars villighet att göra rättvisa åt olika tänkande af gammalt är känd, icke, skall neka försvaret den offentlighet, som tadlet redan vunnit. : Upsala den 20 April 1858. ve Vi ha ännu ytterligare mottagit en och annan uppsats i ämnet, som utrymmet dock icke nu tillåter oss att meddela, eller hvars meddelande kan vara öfverflödigt till följd af det redån anförda.