Mr Barnard fick ej förr veta hvilka de voro, än han anmodade den tjenstaktige mr Wield att föra dem till ett hotel så nära Har!ey street-som möjligt, och på allt sätt sörja för deras beqvämlighet. Dick tog ett hastigt farväl af sina vänner sch lofvade att söka upp dem följande dag. Sam tryckte hans hand hjertligt och äfven Pet log, då hon lyckönskade honom. Den: höga Euphrasia skulle utan tvifvel yttrat sina välönskningar i ett tal trån någon if sina favoritdramer, om den otålige, unge älskaren gifvit henne tid dertill, men han var uppe I vagnen, innan hon hunnit längre än ill: Min sköne, min tappre;.. Under färden till Harleystreet hade mr Jarnard endast tid att meddela Dick att han återfunnit sin mor i den ömmaroch ädla barnlomsvännen, samt att bereda honom på detta möte, a Då vagnen höll utanför det välbekanta huset vid Harleystreet, sprang Dick ur den. så ätt och lycklig, som om aldrig någon sorg ller motgång korsat hans stig. Han hade Slott ett oredigt minne af att den gamle gråhårige hofmästaren mumlat någonting, som !jöd såsom en välkomsthelsning. Nästa ögonblick var ban i salongen och Marion i hans armar. Icke ett ord, Dick, ej en enda kyssl hviskade den upprörda flickan och lösgjorde sig sakta ur hans armar. En mors kärlek har öreträdesrätt. Hon pekade på en halföppen dörr fill ett annat rum, der mrs Herbert var. Gud välsigne dig, min egen, älskade, ädla Varion! hviskade ynglingen. Vi äro ledsna att behöfva säga, att den lycklige älskaren, till trots för hennes mycket förståndiga förbehåll, tryckte -sina läppar emöt hennes, innan han skyndade att emottaga sin