Aftonbladet – 28 april 1858, sida 2

entlemannen leende. Nå, blificke såblek,, tillade han; han är i Ehgland: Är detta den styrka du skröt af? Är detta atthålla ditt löfte, Marion? Marionb Ack, det är endast tårar. af: glädje, af täcksamhet! snyftade hans dotter: Blommorna hade fallit ur mrs Herberts händer, och hon hopknäppte dem i stum tacksamhet. Herines sällhet. var för stor för ord. Mins-dyrar mrs. Herbert,, sade. bankiren, mottag min uppriktiga lyckönskan.Så grymt ni blifvit förfördelad, så djupt ni lidit, så är den stunden nära, som skall gifva er en fik ersättning för allt. Eör allt! upprepade den lyckliga modren, i det hon mottog Marion i sina armar. Ack, jag skall ega två barn numera2 Hofmästaren inträdde i salongen med underrättelse, att en af bankirens kontorister hade kommit och önskade få träffa honom, och tillade något om en ny telegrafdepeseh från Liverpool. Den gamle herrn gick ut för några minuter, och då han återkom strålade hans ansigte af glädje: Akjycka; lyckal utropade han; han är här i afton. Han var en lycklig man, bankiren, denna afton, då han gick af och an på platformen vid jernvägsstationen och förestälde sig mötet mellan mor och son — Marion och hennes trolofvade..-..Känske--blandade sig. i dessa drömmar några minnen från hans egen ungdom. Många gånger såg hän på sin klocka och-höll denstill örat för att öfvertyga si att den icke stannat: .Han-kunde icke förs det — minuterna ville aldrig taga slut. Slutligen: -började. flera af tjenstemännen infinna sig på platformen och sprungo. hit och dit; sedan ett sorl af bärare och: hyrkuskar.— de senare. ville ej hålla sig på sin