Aftonbladet – 27 april 1858, sida 2

böra tullgöra den -— oförtlaäradt och samvetsgrant Tillåten mig få uttala den bön, att äfven I måtten fullgöra eder pligt på ett oförfäradt, fast och samvetsgrant sätt. Jag ber er att låta utslaget få bli er egen sak, utan inflytelser af narraktiga farhågor för franska rustningar eller franska invasioner. I, rhine herrar, ären icke de, som vilja låta skrämma sig af främmande, föreskrifter-att sända den ankla. -gade till.schåvotten, som vilja vränga Englands lagar: för att behaga en främmande monark. . Sägen åklagaren i denna sak, att jurysalen är engelska Tfrihetens .allraheligaste. Sägen honom, att det är på detta rum som edra företrädare stått emot kronans envåldsmakt, understödd af servila och ögontjenande domares inflytande. Sägen honom, att under alla slags, svårigheter och faror ha edra företrädare försäkrat folkets politiska frihet. Sägen honom, att engelska juryns utslag äro grundäde på rättvisans eviga och oföränderliga principer. Sägen hönom, att; omgärdade af detta värn,, I ej kunnen förfäras af något hot om rustningar eller inväsioner. Sägen honom, att om ock-600,000 franska rbajonetter glittrade för edra ögon, om ock dundret af franska kanoner ljudade i edra öron, kommen I ändå att fålla en dom, som skall gillas och helgas af edra hjertan ioch samveten, obekymrade huruvida denna dom behagar eller misshagar en utländsk despot; om den befästar eller skakar och omstörtår en tron, som en tyrann Iibyggtupp på ruinerna af ett fordom fritt och. mäktigt folks frihet.s 1Detta tal helsades af handklappningar och andra bifallstecken, dem myndigheterna förgäfves sökte nedtysta, och det dröjde en stund innan det id en domstolssession vanliga lugnet kunde återställas.) ; Om generaladvokatens anförande; som nu följde, meddelar Zimes ingenting annat än att det var ett talangfullt tals: Galignanis Messenger berättar, att efter dess slut några matta. bifallstecken förspordes, hvilka. utan möda bringades till tystnad. Örfverdomaren, lord Campbell, sammanfattade nu bevisen i ett utförligt anförande, hvaruti han, efter att ha ådagalagt Bernards förbindelser med Allsop, Orsini och Rudio, erinrade om att Frankrikes nuvarande regerings åtgärder icke hörde till förevarande mål; samt att asylrätten här ingalunda vore i fara. Talet slus tade som vanligt med en förmaning-i allmänna or. dalag till jarymännen. S Genast efter talets slut, och innan juryn hunnit taga sitt afträde; yttrade den anklagade följande. ordsmed--mycken -värme-i tonen, häftighet i åtbörder och hastigt uttal: Jag får förklara, att hvad. domaren nyss här sagt eller anfört rörande kulorna; är oriktigt och att de kulor, som af Giorgi fördes till Brössel, icke voro, desamma, som begagnades Å Paris. Jag har ej anskaffat några vittnen derföre att jag ej är van att blottställa någon menniska, Jag får förklara, att jag icke -är dem som brus kar lega lönmördare, och att Rudio, såsom han äf: ven uppgaf vid sitt förhör i Paris, sjelf begärde att skickas till. Ursini. Jag får förklara, att jag icke legt någon lönmördare, och att blodet af offren den 14 Januari lika, litet belastar mitt samvete som nå gon af de här närvarandes. Min enda önskan är att söka krossa despotismen och tyranniet, hvarhelst. de än -må uppträda. För detta ändamål har jag konspirerat, och skall alltid konspirera, emedan det är min ;pligt, min heliga pligt, liksom hvarje frihets: väns att så göra. Men aldrig, aldrig vill jag bli en mördare.s Efter slutet af detta tal, så olikt allt hvad man är van att få höra inför en brottmålsdomstol i England, afträdde juryn föratt taga målet i betraktande. Klockan fattades då 20 minuter i 3. Den anblick, som domsalen fös retedde under det man väntade på utslaget, var ganska liflig:.Advokaterna stodo i grupper, diskuterande målets detaljer och beräknande dess möjliga utgång; och så gjorde ock de flesta bland åhörarne. Midt i salen såg man en gentleman. af intressant utseende oci sätt att-vara, inbegripen i samtal .med en annan herre. Det varcen:fransk advokat, densamme som ri Paris hade försvarat Pieri.. Just som klöckan slog fyra, tillkänhagafs, att juryn var i antågande, och i ett ögonblick förvandlades debalthöga sarätal, som egt rum under mer: än en timma, till dendjupaste tystnad. Den anklagade visade sig åter på sin plats. Domrarne inträdde och återtogo sina anliga platser på bänken, och juryn, som hade varit borta I timma och 20 minuter, uppropades nu. Bernard, hvars anletsdrag voro litvade af rörelse, såg oroligt åt jurymännens läktare, som :.om han velat på förhand upptäcka något tecken till sitt öde, . Nu vande sig hr Clark, sekreteraren, till jurymännen, och Åsade: Mina herrar! Han I blifvit ense om ert beslut? Juryns ordförande: Ja. — Hr Clark: JöHvad sägen I? Är Simon Bernard skyldig eler icke skyldig? — Ordföranden: Ieke skyldig. . På afkunnandet af detta utslag följde nu ett uppträde, måhända utan exempel inför en engelsk: domstol: Från galleriet först, och derpå inom ett ögonblick från hela salen utbröt ett stormande bifallsrop, som förnyades gång på gång. Entusiasmen var smittsam; mänga af de. närvarande förnäma damerna Å viftade med sina näsdukar till tecken af bifall. Förgäfves sökte lord-öfverdomaren med röst och åtbörder att stilla tumultet, och lika vanmäktiga voro hr Harkers kraftiga lungor, ehuru anlitade till sin yttersta gräns, att kunr.a åstadkomma tystnad. Fången, som var ytterligt upprörd, svängde sin hvita näsduk öfver sitt hufvud ock sökte flere gånger att få tala. Nu hade ryktet om utgången äfven hunnit till folkmassor, som voro samlade utanför Old Bailey, och de jublande rop, som de uppstämde, kunde tydligt höras inom salen. Omsider lyckades det Bernard att få ljud. Han vände sig till jurymännen, och yttrade: Mina herrar! Detta utslag är sanningens dom. Jag där oskyldig, och denna utgång bevisar, att det Ti England finnes och alltid. kommer att finnas frihet, en frihet; som skall förkrossa: tyrranniet, af. hvad art och på hvad ort detta än må vara. Heder och ära åt den. engelska jutynt På jurymännen: lemnade domsalen och, beledsagade af undersherifferna, begåfvo sig till sitt hotell i Ludgatebill;j helsades de af folket med de hjertligaste bifallsyttringar. På aftonen illuminerades-flera delar af staden, och man talar om en subskription för att låta trycka hr James försvarstal i en upplaga af två millioner exemplar. Independance Belges Pariserkorrespondent berättar, att marskalken Pelissiers emottagande i London haft en känning af dessa förhållanden, hvarförutav det säkert skulle ha företett lifligare sympatier. Samma tidning: meddelar ordagrannt texten af den depesch, som lördagsaftonen afsändes af den -berömde marskalken. Den har följande lydelse: I Dover emottogs jag med mycken hjertlighet; i London med aktning, men utan entusiasm. —— a METK ASP fel NOSA PE Se VE ERS 1 VERCSSSEA PC CE MPESER ME