Aftonbladet – 24 april 1858, sida 3

för att gifva dem en vink, att nu skulle gycklet begynna, och gick fram samt rörde vårdslöst vid mössan, eller rättare sagdt vid den svarta, sträfva hårluggen, som till hälften bortskymde hans panna — han kunde ej rätt lägga af den fordna fängelsehelsningen. Talade ni om Harry Gray, sir? sade han. Ja, jax, svarade gentlemannen lifligt. Vet ni något om honom? kan ni gifva mig några underrättelser om min stackars gosse? — Om jag kan gifva er underrättelser om honom ?, Uppvepatis Ben. Jag skulle tro det. Vi voro ju sidokamrater vid grufvorna, delade samma tält, och måntro inte jag skötte honom, då han fick sin svåra typhusfeber? . Den min, som åtföljde dessa ord, förorsakade en obeskriflig förnöjelse hos hans kamrater. . Må himmelen löna er! utropade mr Gray, i det han fattade hans hand och såg länge och allvarsamt på honom. Var af den godheten och säg mig någonting om honom. Lefver han? — Befinner han sig väl? — Hvarföre kom han icke hem med James Watt, som han sade i sitt sista bref?2 Hvad era böner betröffar, sade bofven, behöfver jag intet af den sorten, ehuru jag skötte honom just som ett litet barn, då han var så klen; och skälet hvarföre han icke kom hem med James Watt, är att han har gift sig, och derföre kunde han inte komma. Detta yttrande framkallade ett nytt förnöjdt grin hos den hjertlösa gruppen, som tyckte det vara ett kostligt nöje att betrakta den högvördige herrns häpna utseende. Hvad den Ben skulle vara för en ypperlig aktörb hviskade en i hopen, hvartill de öfriga nickade bifall. De hade alldeles rätt; det var dock långt ifrån säkert, att det icke fanns någon ännu skickligare ombord.