Aftonbladet – 23 april 1858, sida 3

detta vilkor har det uti Sardinien en uppriktigy värdig: och stark bunädsförvandt. Hvarje Steg, som det tager utöfver vänskåpens gräns. skulle hos vårt folk väcka djup ovilja, upp: lösa vänskapsbandet med Frankrike, samtundergräfva vårt anseendevuti de öfriga italienska provinserna samt hos Europasvalla civiliserade nationer. Vid pariserkongressen voro Frankrike och England öfverens derom, att det lugn, hvaraf Piemont haft a:t glädja sig, hade sin: grund uti dess frisinnade institutioner, och den lojala samverkan, som eger rum mellan furste. .och felk, samt att man måste rekommendera antagandet af Piemonts regeringssystem, för att bannlysa jäsningselementerna. från; Italiens öfriga delar. Men :knapt ville man bringa denna åsigti tillämpning, så förskansade ig hvarje regering bakom sin suveränitet och sjolfständighet, hvilket hade till följd, att de allierade genast afstodo från sitt förehafvande. Ingenting skulle nu mera uppreta vårt land; och hela IHaliens offentliga mening, än om det på slutet skulle visa sig,: att Frankrikei visade mindre aktning för en vänskapligt sinnad furstes och folks värdighet än för fienlens. Antagandet af ifrågavarande lag skulle lerföre ej blott icke befästa vårt vänskapliga förhållande till Frankrike, utan tillika utså en! vedrägt, som med tiden skulle bära ohelsomma frukter. Den som känner historien vet, att folken lättare glömma förlorade slagtingar och krigets alla fasor, än förolämpningar mot nationaläran. Härpå öfvergår berättelsen till en förklaring ;fver det faktum, att just i romerska staterna !en störs a. fientligheten råder mot det kejser-. liga Frankrike. Den erinrar om Frankrikes -leltagande uti landets ockupation, då tvärtom dess kallelse bort vara att söka befria italienka nationen från det främmande herraväldets ettrar. Slutligen heter det: Vid detta tillfälle får man ej tillsluta ögonen för tilldrazelserna inom de stater, hos hvilka Frankrike gjort enahanda framställningar, samt det mottagande desamma rönt. Uti England, som i anseende till sin rang som stormakt lättast kunde göra ett medgifvande utan att blottställa sig för misstanken att ledas af svaghet, har Jen offentliga meningen, den fria pressen, parlamentet och en eminent konservativ mi-: nistår inlagt en högtidlig -protest. Portugal och Schweiz, hafva mera förlitande sig på rättvisa och billighet, än på materiel styrka, antagit en nobel hållning. Skall Piemont handla med mindre värdighet än dessa? a