Aftonbladet – 23 april 1858, sida 2

STOCKHOLM ten 238 April Ställningen i Frankrike. (Korrespondens till Aftonbladet.) (Slut från gårdagsbladet.) Brissel den 12 April. Ni känner den mac-mahonskd skandalen. Den var sanglant, men den är på intet vis något enstaka stående faktum. Den hemliga oppositionen är till inom: de ällra högsta militärkretsarne, och den bryter då och då öppet ut på mångahanda sätt och i många olika former. -Opålitligheten är det normala tillståndet. Liksom officerarne i Chalons: först hade den omtänksamheten att skaffa sig visshet om att kejsaren änhu vore helbregda, innan de togo parti möt en handfull. ?upprorsmakare?, likaså har det förr inträftat vid andra tillfällen och på andra ställen. Det är kändt, att i en garnisonsstad i Alsace — om jag ej felar — officerskåren för halfannat år sedan genom ett falskt rykte till och med lät sig ett ögonblick förledas att ropa: lefve republiken!, men att den nästa ögonblick, bättre underrättad, skyndade att betäcka detta förhastade utrop med högljudda lefve för kejsar Napoleon II. Hvad som är mindre kändt, är att marskalk Castellane — i dag en af de fem ?paschorna? — för två år sedan i Lyon erhöll en mystisk telegrafdepesch, hvarigenom han uppmanades att ställa siha saker i behörig ordning, enär kejsaren nog isamma drag — ej längre funnes till! Hvad gör den högstbetrodde marskalken, militärguvernören i Lyon? Han skyndar ögonblickligt att låta i allrastörstå hemlighet på närmaste tryckeri uppsätta och trycka en massa proklamationer till förmån för — Henrik ViN Några minuter scnare hade han från Paris skatfat sig säkrare underrättelser, och hans första omsorg var naturligtvis att åter supprimera dessa fatala proklamationer. Dock — stannade ett par i orätter mans ego, och ett af dessa exemplar harnog ganska riktigt aflemnats i Tuilerierna, men kejsaren Kar intet ögonblick vågat: att låtsa derom; han har tvärtom nu senast, som man vet, öfverhöljt samma Castellane med sin ailra yttersta nåd. Det existerar mellan dessa herrar, liksom mellan Napoleon . och diverse andra, en tyst kapitulation; man känner hvarandra fullkomligt, men man håller god min. emedan man för ögonblicket är hvarandra till fördel, så länge, det: går.