Aftonbladet – 22 april 1858, sida 2

van att resa tillbaka till: Melbourne, hvarifrån van troligen genast skulle få tillfälleatt fara. Inom tre dagar vörö Sam och hans komoanjon — tack, vare spekulationsraseriet — i stånd att sälja den plats, der deras teater var bygd, för en summa, som sex månader förut kalle blifvit ansedd såsom fabelaktig. Vagn, kostymer och alla de paraphernalian, som tillhörde deras kringvandrande konsthärsskap, funno villiga köpare. Om William Giles med ledsnad sett. sig nekad att dela sin väns faror och äfventyr vid guldminorna, fann han sig så mycket lyckligare vid sin återkomst till hemmet genom den vackra och blygsamma Susannas leehide: Det var någonting i den unga flickans rodnad, då hon bad honom vara välkommen, som sade honom att han ej var henne likgiltig, och vissheten :derom gaf honom den sannaste lycka, isynnerhet sedan han numera längesedan kommit ifrån sin ogrundade svartsjuka mot Dick. Då Jack fick veta att hans syster skulle blifva sin kusin Williams hustru, yttrade sig hans glädje på. tusen narraktiga sätt. Han skrattade, han skulle ha dansat, om ej aktningen för hans farbror lagt band på honom, Alldeles ur stånd: att: hejda sig, rusade hän ut och stälde sina steg till sin fyrbente vän, bandhunden Tiger, och gaf luft åt sin innerliga förtjusning genom att öfyerhölja honom med ömndfa smekningar. En timma i hundkojan återgaf honom en viss grad af lugn och sans. : SJUTTONDE KAPITLET. Hade det ej varit för den ovisshet, som-änuu hvilade öfver Dicks öde, skulle lyckan varit fullkomlig inom Giles hem. Den gamle mannen hade yttrat stort missnöje öfver expeditionen till grufvorrna, och förebrådde sig högligen att hafva låtit arfvingen till Crowshall a från Melbourne utan honom; hans missnöje steg till den grymmaste: oro, då dag efter däg och vecka efter vecka förflöto utan