(Insändt.) Kyrkligt lif i utlandet. Under det hos oss den kyrkliga reaktionens vind ännu blåser med oförminskad fart och, om väl ett par röster bland klereciet höjt sig deremot, dock i det hela inga andra tendenser ännu begynt göra sig gällande blånd kyrkans män, så synas deremot flera tecken visa, att inom Tyskland samma kyrkliga reaktion snart börjar nalkas sitt själatåg. Vi omnämde för någon tid sedan den tillrättavisning, som utfallet mot Bunsen fann vid evangeliska alliansens möte i Berlin i sistlidne September månad; men ett ännu märkligare bevis på det öfvertag, som den frisinnadt kyrkliga riktningen åter derstädes börjat få, lemha förhandlingarne vid den äfvenledes i September månad i Stuttgart hållna nionde tyska evangeliska kyrkodagen. Bland alla innovationer i Tysklands institutioner, som underdet märkvärdiga året 1848 blefvo vidtagna, är kyrkodagsinstitutionen snart sagdt den enda, som fortfarande bibehållit sig; och säkerligen icke utan stor frukt för väckelsen och utbildningen af religiositeten och sedligheten. Otvifvelaktigt skall den härigenom också icke litet bidraga att lägga en god grund för varaktiga fria politiska institutioner i en framtid. Den första -s. k. kyrkodagen blef :hållen i Wittenberg i September 1848, och ifrån denna tid hafva årligen kyrkodagar vid samma tid blifvit hållna. De hufvudsakliga ämnen, hvilka på den i sistlidne September månad församlade kyrkodagen blefvo afhändlade, voro: hednamissionen, den evangeliska katsliciteten, inre missionen och de sociala bristerna hos befolkningen på landsbygden samt huru dessa brister må afhjelpas. Vidkommande det första ämnet utvecklades, huru missionsverksamhet är en nödvändig yttring af sjelfva det kristliga lifvet samt huru en sann kristlig anda aldrig kan vara till hos ett folk, med mindre hon måste drifva det till verksamhet derför, att denna anda EST AON KAR DAEISOI AE EE TEL ETSI EEE Er