Aftonbladet – 21 april 1858, sida 2

niskor, bättre än det förefaller. Nå nå, stor sak med det; der träffar ni emellertid en hederlig karl, som hetter Jack Muir; säg bara att jag skickat er, så hjelper han er. Jag kan ej förstån, tillade han, hvarföre han dröjer; han skulle varit här för två dagar sedan.s Men om han misstror 0ss? Det gör han icke, svarade deras rådgifvare; isynnerhet om ni säger honom att det är tid att han kommer till mig med det som han lofvat. Jag må så gerna vara uppriktig mot er; han är en flitig yngling och jag brukar sända hans besparingar till Sidney tillsammans med mina. Hoppet att vinna en anhängare till förmådde vännerna att besluta sig till: färden, isynmerhet då de lätt kunde vara tillbaka före mörkningen. Sam ville väl följa sin. vän, men :denne afböjda det bestämdt. Alltsom aftonen framskred, kastade Sam mången orolig blick. utåt fältet, från den halfslutna luc-: kan i vagnen, i det hopp att han. skulle få se sin vän komma med den väntade hjelpen. Pet vakade vid. den sofvande Gogs bädd. Webb och hans Hustru gömde i tysthet uu dan hvad de hade af värde i vinklar och vrår af det kolossala åkdonet. Många par pistoler, omsorgsfullv laddade, äfvensom Euphra! sias svärd och sköld, lågo till reds på bordet. Kanske komma de icke, hviskade direktören till sin kompanjon. Bah! han är god som guld. Hvad, ni kan väl aldrig tro att jag menar Dick 2. svarade Webb; så gerna kunde jag tvifla-på mig sjelf. Det är guldsökarne jag menar; det är ju möjligt att de tänkt närmare på saken. S Ni. känner dem icke, anmärkte Sam; med sorgsen röst. Lika väl kan ni hoppas att med vänliga ord locka den hungrige vargen från sitt rof, som att Miller och hans röfvar