Aftonbladet – 21 april 1858, sida 2

band skulle frångå sina anslag. Jag önskar Dick vo e här,, tillade han, och dock må himlen förlåta mig! Jag fruktar denna önskan är ganska sjelfvisk. Pet, som alltsedan sin brors ankomst varit trygg för all fara, betraktade honom förvånad, ty hon såg att han var både upprörd och orolig. Hon smög sakta fråm till honom, lade sin hand på hans arm och frågade hvad han fruktade. Intet, intetby svarade han med en kyss. Jag står endast och ser efter Dick. Lofvade han att komma tillbaka ? Ja, innan natten. Då kommer han säkert, svarade hans syster lugnt. I samma ögonblick hördes ett våldsamt slag mot yttre sidan af vagnen. Jätten suckade och vände sig oroligt isömnen. Tyst! hviskade Sam. Slaget upprepades ånyo. Den stackars unga qvinnan blef dödsblek. Hvad! tänkte hon; skola förra aftonens våldsamheter åter förnyas? Pet smög sig till. den lilla bädd i öfra ändan af vagnen, der hennes sön sof; hon kysste honom sakta och omhöljde honom : omsorgsfullt samt återvände derpå till: sin plats vid sidan af Gog. ä Om blott han vore frisk, tänkte hon och såg på sin jättelike försvarare; hvad skulle jag då hafva att frukta ? I detta ögonblick hörde hennes bror, som uppmärksamt lyssnade, flera personer gå omkring tältet. Det blef en liten stunds tystnad, och derpå sorlet af många röster, som om pöbeln hade uppmuntrat hvarandra till ett raskt anfall. De kommap, sade han, och Dick är icke här. Måtte himlen beskydda oss! ;