Aftonbladet – 20 april 1858, sida 2

Då Pet och mrs Webb voro de enda närvarande qvinnorna, kunde man ej misstaga sig, på, hvilken som menades med gamla an, och den stolta Euphrasias hjerta svälde: af vrede. För, att förekomma ett utbrott af hennes harm, som kanske ej inskränkt sig endast till! ord, hviskade Dick, som hade ett obegrän-sadt inflytande på hennes sinne, att doktorn! var tokig, och sor henne att uppfylla hans: lhegäran. Ladyn lydde således motvilligt, men: icke förr, än hon halfhögt mumlaty att hon: trotsade och föraktade sin antagonist. Pet var beredd att följa henne, då en an märkning af doktorn höll henne tillbaka. ; Det blir en kinkig operation, sade han. Aldrig i mitt lif har jag haft att göra med en mamnioth förr. Ni få hålla honom stadigt — om han rycker på sig, blir det döden.n Jag skall hålla honomp, sade Pet. Du! Är du från förståndet, bärn? Det är bästa medlet, . sade Sam. Ni skulle få hugga honom i stycken ;tan att han skulle röra sig, om Pet befalle;; honom det. Allt hvad jag fruktar är för hen eg styrka. Haf ingen oro derför, broder, om jag kan rädda Gogs lif.n . Ehuru doktor Bawning faan saken högst egen, gjorde han inga Vidare invändningar, och Pet öfvergick genast tll sitt sjelfåta.na vär, Hon slöt sin väldige broskyddares hand i sina båda och talade honomn till i de ömnaste ordalag. Vid ljudet af hennes röst öppnade Gog sina ögon roch log matt. Gog, kära, goda Grogl sade hon, du måste lofva att vara mycket stilla. Doktörn kommer att göra dig mycket illa, men det är för att rädda dig, tt återgifva dig åt dina vänner. Förstår du mig? Jätten gjorde ett jakande tecken. LoFvar du mig det?, . Säkert, alldeles säkert,, mumlade han. : Under den ytterst plågsamma operationen låg patienten al Ideles stilla, ehuru hans utsesnde vittnade om de plågor han led. Stackars Pet var ytterligt blek, (Forts.)