Aftonbladet – 20 april 1858, sida 2

Säg det; vi skola icke pruta mer, rade den förre med något STR Vv lefva för att lära, tillade han, Jag har ansett läkarekonsten snart -sagdt somy en helig vetenskap — jag märker nu att den är ett handtverk.n Ks Och ett dåligt yrke nog, Svarade skotten kärft, nom doktorerna äro nog narraktiga att tro på sina patienters tacksamhet... Tacksamhet! tillade han imed ett tyst skratt — ,det ät mensklighetens rara avis. Jag hade fått svälta ihjel, om jag litat på den. SET arfvode, sir! säg ert arfvodoe,, sade Dick otåligt. Fyra uns guld. Men kom ihåg att. det är endast för mitt besök hos patienten. Blir en operation behöflig, fordrar jag vida mer. Ehuru orimliga vilkoren voro, biföllos de genast. Så snart guldet blifvit honom lemnadt, utbytte den garale mannen sin nattrock mot en mera passande drägt, tog en låda med ae AE och förklarade sig färdig att följa em. Då han kom fram till sin jättestora patient, var det intressant att observera såväl den skicklighet som den nästan qvinliga ömhet och Ng Ae hvarmed doktor Bawning undersökte hans hufvud. Som jag trodde, sade han; hufvudskålen skadad. Men ni skall rädda honomb utropade Pet och fattade hans hand. Ni är skicklig, jag är säker derpå, ty ni talar så vänligt .. Ack, rädda honom! Himlen skall belöna er. Jag vill bedja Gud för er. Och jag skall betala er bran, sade direktören, som kände sin gästs egenheter. Under den hårda ytan och vinstbegäret fanns dock en grad af välvilja hos den gamle doktorn. Kanske hade den bedjande flickans ögon, som voro fästade på honom, återkallat något minne från hans ungdom ij Godt, godt, kära barnn, sade han, jag skall göra mitt bästa, men en svår puff har ban fått. Det vore så godt att både ni och gamla frun gingo er väg.