Aftonbladet – 19 april 1858, sida 3

sannerligen en besynnerlig person att emottaga en sådan der förtroendepost. Är ni alltid så meddelsam med dem ni skickas att spionera på? Det är första gången jag mottagit ett så föraktligt värf, men jag vågade ej neka dertill. Jag vet ej om jag bedragit mig på er, men det är någonting hos er som säger mig, att det icke är vinstbegäret som fört er till -guldminorna. Uppfören er ädelmodigt emot Mmig; tillade han, och om jag ej lyckas vinna ert förtroende, så gifven mig åtminstone en varning, då I bören finna att jag låtit leda mig af en, måhända illa betänkt välvilja för er. Vi skola vara uppriktiga mot er,, svarade Sam efter en stunds besinning. För det första kan ni:vara säker att vi ej skola missbruka ert förtroende. För det andra hafva vi ingen afsigt att besöka kommissarien — med honom hafva vi intet att a Hvad aktörerna beträffar, ämna vi se dem, och ni må rapportera det eller ej, alltsom ni har samvete till. Jag gör det icke,, svarade Connor bestämdt. För oss är det likgiltigt. 3 Det är möjligt, men jag står fast vid mitt beslut. Jag känner de män I hafven att göra med bättre än ni sjelfva och deras skäl att hittills hafva skonat er. Det är väl sant att I genom något medel lyckats insöfva deras misstankar, men det skall-ej räcka länge., En timma efter detta samtal anlände de till stationen. FJORTONDE KAPITLET. Hur underbart, dock sannt! ty sanningen Är ofta underbar, långt mer än dikten — Byron. Oaktadt Connors allvarliga och uppriktiga sätt, ansågo de båda vännerna det: rådligast