Aftonbladet – 19 april 1858, sida 3

inom lagstiftande kåren varit inbjudna till de kejserliga taffeln i Tuilerierna.: Monitören för den 12 dennes kungör fyr prefektutnämningar samt aderton dels utnäm ningar dels omflyttningar af underprefekter De utnämde prefekterna äro: Darnoux i Can tal, Michel i Yonne; Demoust i Corrdge oci Paillard i Lotet Garonne. Patrie öppnade: den 13 dennes valfälttåge med en ganska foglig artikel, som går ut p att varna: Journal des Dåebatss, så kallad liberale :samt den spakare delen af Sitces och Presses anhängare för ett val, son kunde komma att stå i direkt eller indirek opposition mot regeringen. Patrie önska till och med i en höfligare ton, än man ä van att finna hos denna tidning, att man m måtte godtgöra sitt felsteg vid de sista valen Rörande sjelfva kandidaterna vet man änn egentligen ingenting, men såsom oppositionen: kandidater talas mest om Jules Favre oci Bethmont. Lagstiftande kårens session har blifvit för längd till den 1 Maj. Bland lagförslag, son den tros ännu komma att behandla, är äfver ett, hvarigenom senatorer, medlemmar af stats rådet, storkors af hederslegionen och sände bud skulle. kunna ställas under tilltal endas inför La haute cour,. En dylik lag: kar dock möjligen utkomma äfven i form af et senatskonsult. Den 12 dennes hade persiska sändebu det Feruk khan sin afskedsuppvaktning hos kejsaren. ENGLAND. Parlamentets påskferier hafva lupit till än da och det har åter börjat sina förhandlin gar. Det vill synas som om en tahik fraktion af oppositionen delar allmänhetens åsigt. att det vore önskvärdt att icke något ministerombyte för närvarande måtte ske, ithy at dord John Russell understöder regeringens bemödanden att icke göra ostindiska billen till kabinettsfråga. I underhusets möte den 12 föreslog han nemligen, -såsom bekant är, att man skall uppgifva billen och i stället: antaga en följd af särskilta resolutioner, hvilka derefter kunde tjena såsom grundval för ett nytt förslag. Regeringens ställning blir härigenom långt lättare, än om hon punkt för punkt måste försvara stadgandena i en bill, som hon sjelf icke håller på, och hr Disraeli förklarade : sig derföre å regeringens vägnar vara för förslaget, hvaremot lord Palmerston och flera andra parlamentsmedlemmar, sanno. likt hans anhängare, motsatte sig detsamma. Sedan em motion af hr Williams) attförslagsanslagen för hären och flottan skulle hänskjutas till. ett särskilt utskott, den 12 dennes blifvit förkastad af underhuset med 161 röster mot 24, uppträdde amiralitetslorden sir John Pakington och yrkade, att förslagsänslagen för flottan skulle godkännas. Han erkände visserligen, att de voro ganska höga, men förklarade, att regeringen efter mogen öfverläggning ej kunnat underlåta att upptaga dem till det föreslagna beloppet. Efter en närmare motivering af de särskilta utgiftsposterna, hvarvid händelserna i Ostindien och Kina samt nödvändigheten att öka flottan på de afrikanska kusterna i främsta rummet framhöllos, föreslog han, att sold skulle beviljas för 59,380 matroser, inberäknadt 7380 man till tullbevakning på kusterna-och 15.000 marinsoldater. — Sir Charles Wood, förste amiralitetslord under den förra ministeren, förordade förslagsanslagens godkännande, dervid bland annat: fästande uppmärksamheten på, att Ryssland ifrigt arbetade på att förskaffa sig en ångfartygsflotta, samt att engelska flottans ångfartyg för närvarande icke kunna mäta sig med franska flottans. — På förhållandet till Frankrike anspelade hr H. Drummond ännu bestämdare, i det han bland annat anmärkte, att fransmännens kejsare af gammalt vore en vän af öfverumplingar, och att han ej vore den man, af hvilken man kunde vänta sig en förutgången krigsförklaring, eller att han skulle lemna England en månads besinningstid att med sin kustbevakning bemanna sina fartyg... England vore ej i den ställningen, att det utan men kunde förlora en sjödrabbning, och måste derföre på alla tider hafva en flotta i beredskap, isynnerhet nu, då frånske kejsaren uppbådat 40—50,000 matroser utöfver det vanliga antalet, och då -Cherbourg är försatt i sådant skick, att man kan förlikna det vid en man med lyftad, knuten näfve. — Äfven hr Bentinck, amiral Walcott m. fl. varnade för otillbörlig sparsamhet i afseende å flottan. — Lord Palmerston klandrade några enstaka besparingar, som regeringen vill. göra -uti de i arsenalerna hopade materialierna, samt bekämpade den förnämligast af lord OC. Paget förfäktade åsigten, att man skulle inskränka byggandet af de stora linieskeppen och i stället anskaffa mindre och lättare fartyg. Så länge de öfriga sjömakterna, isynnerhet Ryssland och Frankrike, bygga stora linieskepp, kunde England icke stå efter dem, och derföre borde man först och främst taga till ögonmärke att anlägga de ännu erforderliga dockorna till byggande af sådana fartyg. — Sir John Pakington anmärkte: härefter, att regeringen för ingen del vore sinnad att inställa byggandet af ifrågavarande skepp, och att hon, ifall det blefve af nöden, ämnade begära en supplementarkredit; för de första sex månaderna hade man i alla händelser sörjt, och alla påbörjade nybygnader skulle med de tillgängliga medlen fullbordas. — Regeringens förslag antogs härefter enhälligt, och till sold åt matroserna beviljades 1 401.590 samt åt marinsoldaterna 577,357 . — Slutligen tillkännagaf hr Disraeli; att han den 19