Aftonbladet – 19 april 1858, sida 3

dessa ursprungliga, barnsliga substantiver, som skulle sakna plurålis, försedda. ej allehast dermed; utan med dessutom en serskild dualis. — Det sanskritska neur tret väri, (Svenska vatten, Latin mare pl. maria) heter neml. i: Sg. N. A. V.väri;i Dual N. A. V. väri-n-t. och i Plur. N. A. V. värin-i; i de öfriga casus böjs det såsom niäskulinerna, än mer bestämdt olika i.de tre numeri.: (Vergleich. Gramm sid. 510 och 247.) 4 s Slutligen uppkallar Hr E. L. till sin hjelp en stor skugga, då han framkastar det, i Svenska språkforskningens häfder, oförgätliga namnet: Johan Ihre. — Olyckligtvis visar han dock: straxt; att han om denna utmärkta mans skrifter känner intet annat än namnet på ett par af dem. Hans förnämsta arbete är Glossäårium Sviogothicum, säger Hr E. L., och menar, att jag kan ha mycket att lära af Ihres skrifter. — Hr E. L. vet ju, att den tvistefråga, som är föremålet för dessa artiklar, angår taloch skriftspråkets olikheter i böjningsformer, d. v. s. det grammatikaliska af språket? Låt oss då helt enkelt, till -undvikande af. vidlyftighet,-höra hvad J. E. Rydqvist. säger om Ihre. (se Företalet till;hans :Sv. Spr. Lag: l:sta sid:) ; Sedan han gjort all rättvisa åt den stora förtjensten af Ihres stora verk: för. sin tid, och i många fall äfven för vår tid, i lexikografiskt hänseende, fortsätter han: . Hvad likväl han, såsom hans föregångare i lezxikografien, åsidosatte, var den grammatiska delen af språket; ända till uraktlåtet angifvande af genus, deklination, konjungation m. m. Hur kan då detta: Glossarium bli någon skiljedomare i. en grammatikalisk strid? — Ihres andra arbete, hans: Svenskt Dialect Lexicon, är af samma uteslutande: lexicografiska natur. Återstår hans Utkast till: Föreläsningar öfver Svenska språket (hvilket E.1L. dock icke omnämt). Mycket deri röjer stor klarsynthet, i synnerhet för sin tid förvånande, men något nytt torde deraf ej stå att inhemta, då hvad som håller streck för vår tids bättre beväpnade forskning ir begagnadt i nyare grammatikor. Emellertid vill jag till E. L:s uppbyggelse citera följande fras efter ihre (Föreläsn. öfver Sv. Spr. sid. 6): Att jag i en isak, ther hvar och en hafver rätt att döma, och så månge döma olika, skall vinna allmänt bifall, väntar jag ej: vår sed är, att berömma them, som skrifva sthet, som vi tänke, och tillägge theras kortare begrep. skulden, att the i alla: mål ej. medoss. insstämma.n, — — Ihre. kände sitt folk och visste nogsamt, att en hvar, som vågar framlägga en olika mening, ej här i landet undgår att förkättras! I Apropos förkättras! Så är det eget nog att se hur långt hetsigheten kan gå! I en litterär artikeli Svenska Tidningen den 23:dje Mars: säger neml. artikel: författaren, att jag är ven djefvul inom poesien, ehuru tänk:) menniska utom densammar, och dettaderöre, att jag vågat framlägga mina åsigter om språket! Lefde vi ännu i medeltiden, så skulle förmodigen Sv..Tidn. ombesörja, att jag blef angifvenför Inqvisitionen eller för någon trollerikommission, och rederbörligen bränd på båll — — I Jag slutar nu tiraillör-striderna. mot Sv. Tid:s förrupper,, för att snart återkomma till samma Tidn:s dlvarsamma, stora språkartikel. Jag vill blott tilägga följande hemställan till Ernst Ludvig: hvartill kall det tjena att :vara så hätsk i bedömandet af indras åsigter. Utom. att detta skrifsätt ej är vacert, så är det icke alltid försigtigt. När man, som I, L., är nödsakad att skrifva litet i allt och intet det hela,, så kan det ju lätt hända, att man nåson gång stöter på ett ämne, i hvilket man:ej är ullt hemma. Sjelfva Ehrensvärd säger ju en gång: men han, tänkte nu uti saker han intet förstod. Bland le ämnen, som Ernst Ludvig, efter hvad åtminstone anu visat sig, intet förstårs, är — Språk: i , Rv. K.